Jag vet inte vad som pågår. Vi skriker år varandra, vi kysser varandra, vi håller om varandra. Jag tycker såklart att hon ska ta en timeout från föremålet för sin förälskelse. Det skulle ge henne tid att reflektera över vår relation och över mig, det skulle ge en nyttig distans för de, det skulle således vara bra för alla parter. Hon håller inte riktigt med. Hon vill ta sina egna beslut. jag funderade på att ställa ett ultimatum. Antingen så tar ni en paus eller så skiter jag i det här....Men jag vet inte...

Jag avvaktar lite....Det känns dock som att jag hittat henne i sängen med en älskare, som hon också är kär i och jag säger. Sluta träffa denna person annars ger jag upp. Jag måste behålla lite stolthet, eller varför måste jag det? Stolthet är väl aldrig bra, egentligen? Jag vet inte om jag ska ställa henne mot väggen. Vad tycker du?

Hejsan 

Det kan ju också vara så att hennes förälskelse är en flykt från verkligheten. Hon är rädd för problemen i vår relationen och då flyr hon in i en förälskelse. Jag tror det är ett klassisk problem när man fått barn. Man orkar inte analysera och reda ut allting och då flyr man. Att hon säger att hon tänker på honom hela tiden kan vara ett sätt att ignorera oss och våra problem. Hon orkar helt enkelt inte bearbeta oss nu. Är det så finns det hopp.

Det är också så jävla lätt att hitta allt som man saknar hemma i denna nya människa, ha roligt ihop, ge varandra energi, njuta av varandra, men vad händer sen. Jo vardagen kommer ifatt o man står där utan att ha löst några problem av båda personlig och relationell natur.

Jag älskar... 

En helt sjuk soppa. Det är sånt man läser om i böcker och ser på film. Hon har inte varit ärlig heller, det känns nästan som det värsta. Jag frågade för tre veckor sedan om hon träffat någon och hon förnekade detta. Sen berättar hon att hon är förälskad i en kollega som jag har träffat vid ett flertall tillfällen. Hon berättade sen att de inte pratat om sina känslor med varandra, också det var en lögn. Känslorna är tydligen besvarade och de hade diskuterat detta på en fest.  Samma kväll som  jag kom  hem från Tyskland med en jävla massa sprit satt de här och drack. Hade jag varit intresserad av en kollega hade jag fan inte velat känna hennes pojkvän.

Jag vet inte om jag ska kämpa, om jag ska lägga upp hjärtat på bordet o berätta att jag kommer att slåss för det här. Även om det krävs år av terapi från bådas sida. Är jag villig att offra detta för henne, älskar jag henne så mkt. Beslutet måste komma från mig. Tidgare har jag byggt mina känslor på hur hon känner för mig. Vad känner jag, förutom svek? Jag riskerar givetvis en tuff sorg om hon väljer att gå vidare, men det känns som  att jag då kan falla med flaggan i topp. Jag har gjort mitt bästa....

Har inte sovit en blund inatt. Tankarna bara snurrar i huvudet, om och om igen. Vet ingenting. Hon är förälskad. Den slutsats jag kunde dra efter våra fyra timmar långa konversation att det inte är helt kört. Hon har tänkt på honom hela helgen när hon varit borta. Det är klart hon inte kan reflektera över mig och vår relation om hon hela tiden tänkter på någon annan. Jag är så jävla less på vår maktkamp och våra spel. Framför allt är jag så jävla less på mig själv och mina roller, min fasad som inte får rämna. Jag vill bara skrika och gråta, kräkas, men inget händer....

Jag vill ha henne, jag vill ha henne, jag vill ha henne kanske....

Jag försöker öppna mig fullständig och berätta vad jag känner, men det är så svårt. Jag tar alltid en av mina intränade roller, ska jag vara den empatiska, hårda, mjuka, förnuftiga, vad ska jag vara..

Det är jävligt mkt som står på spel. Det är vår relation, det är snart tre barn, set är deras relation. Det enda förnuftiga måste vara att de tar en paus. Jag låg och tänkte på detta inatt. Och berättade vad jag tänkt på nu på morgonen. De borde vara ifrån varandra, för att båda ska få tid att reflektera vad de känner för sina respektive. I alla falla tills barnet är fött. Om de är rätt för varandra så kan de säkert hitta tillbaka till varandra....

Men A behöver tid och så länge han står i fokus fungerar inte hennes tankar på rätt sätt. Problemet är att de är kollegor. Hur ska de kunna undvika varandra?