Relationer är ju skitjobbiga, det är ett hårt jobb och kräver ett jävla engagemang. Men tänk om hon har rätt om vår relation, att vi inte är rätt för varandra? Det är ju lätt för henne att säga nu när hon är förälskad i en annan. Men tänk om det är sant? Jag har känt ibland att det här är inget bra, men bitit ihop. Den goda stunderna kommer....

Kan man hindra en förälskelse? Ja, det är klart att det går att stoppa tidigt om man vill, eller är det så att två människor är så rätt för varandra att det inte går att stoppa? Går det att hitta den kärleken som Cajsa Stina Åkerström sjunger i "Av längtan till dig" eller skrevs den när hon var nykär? Fan vad svårt. Vad är sanningen? Var går gränsen? hur dåligt ska detvara för att man ska dra?

Jag tror att han, föremålet för hennes kärlek, spelar ett spel. Han kommer aldrig att lämna sin fru. Att min tjej är så lättlurad och naiv trodde jag aldrig. Hon säger att hon mår så bra när hon är med sen här människan. Hon tycker verkligen om sig själv när hon spenderar tid med honom. Men vad känner hon om ett år, två år. Men så har vi också haft det, det är bara så att hon inte kan se det nu. Jag kommer ihåg i augusti när vi var ute på bilsemester o stannade i Linköping på väg hem. hade fyra underbara dagar med hela familjen. Inte fan vantrivdes hon då. Men hon är då jävla puckad för tillfället.....

Men vad händer sen? Ska hon då byta ut honom mot en ny, när hon ledsnat? Det var kanske inte rätt ändå. Så VÅR D6TTER får en ny plastpappa. Nä det kommer jag aldrig att acceptera! Och hon kallar sig oromantisk. Det finns väl ingen mer romantisk människa om man ständigt byter ut pojkvännerna mot något nytt och spännande....hon vet fan inte var hon har sig själv?

Vad fan ska jag göra? Bara avvakta? och sen förlåta om det inte funkar mellan de? Eller ge upp nu? Jag vill inte ge upp bara, det är ju det som är det lätta. Men att stanna o slåss kommer att göra mig gott på sikt...

Men att han är så jävla ansvarslös. Jag fattar det inte. Ska man ha barn om två månader med en tvååring hemma då håller man sig på mattan. Man undviker situationer där man kan hamna i kärlekstrassel. Otrohet, en natt, för att man är rädd och får ångest, OK, men att kära ner sig är under all kritik....fy fan vad jag avskyr denna människa....

Vad fan håller han på med, föremålet för hennes kärlek. HAn ska har barn  juni och har ett barn på två år. Vad är det för jävla ansvarskänsla? Han berättar inget för frugan heller. Håller han på att flörta för skojs skull? Är han ute efter en älskarinna? Vad är hans intentioner. Han har inte berättat något för sin fru. Så det är en feg jävul. Sen har han varit här ett flertal ggr. Det är jävligt provocerande.,.Förbannade jävla svin..

A tror att hon träffat rätt. Denna människa gör henne hel....Hon har inte upplevt någon vardag med denna människa, hon vet ingenting för tillfället. Hon påstod igåtr att hon alltid varit så kontrollerad. Också skitsnack. När vi träffades hade hon pojkvän och blev störtförälskad i mig. Dumpade sin kille direkt utan att reflektera. Är det att handla kontrollerat? Jag tror detta bara är en flört från hans sida. Ska hon då riskera familjen för en flört. Jag kommer ihåg när vi träffades. Hon kunde inte tänka på någon annan. Precis som hon säger om honom nu. Kontrollerad människa, bahaa. Vilket jävla bullshit. Hon måste helt enkelt ställa honom mot väggen och fråga honom vad han vill? Men gör det då kvinna, för helvete...

Sen är jag så pass tävlingsinriktad. Det är en sjuk egenskap jag har som innebär att jag ser kvinnor som trofeér, ibland. Hade hon inte haft någon annan kanske jag hade skitit i henne, men nu måste jag ju vinna henne. Konkurrera med denna man för att visa att jag är bäst. Det tyder väl på dåligt självförtroende eller något sådant. Men jag borde istället fokusera på om jag fortfarande är kär i henne, på riktigt. För om jag "vinner" tillbaka henne så blir hon kanske ointressant. Och bygga en relation på det är jävlit svårt och löjligt.

Relationer är skitsvårt, det är ett jävla jobb o det är så lätt att dra när det är jobbigt, men har man barn får man för helvett bete sig vuxet. Det gör inte A,

Jag är så orolig för att A. ska ta skada av denna process. Hade jag varit i A situation hade jag skämts något så oerhört. Att jag genom mitt agerande håller på att splittra familjen. Då hade jag aldrig gått i polemik. Jag hade kunnat ta hur mkt skit som helst, men inte A, inte. Hon ska fortfarande ha rätt. Hon borde kunna se mig otroligt jobbiga situation och ta hänsyn till den. Det är jag som ska vara arg, frustrerad och besviken. Men hon har aldrig kunnat ta kritik. Hon är så förbannat omogen.

Hon säger att vi inte går ihop, att vi inte ger varandra vad vi behöver. Det är jävligt lätt att säga det nu när hon är nyförälskad, men om jag säger det till henne får jag skit. Att vi aldrig gett varandra lugn och trygghet. Då säger jag att jag inte kan laga dig, lugnet måste komma från dig, men det slår hon bara ifrån sig. Hon säger att vår relation har tagit energi, men så är det inte bara säger jag. Ibland kanske, men det är naturligt. Om jag säger så får jag skit....'

Hon säger att hon inte trivs med sig själv när hon är med mig. Låter absurt, men det kanske har varit så, men det måste vara svårt för henne att analysera vår relation nu, när hon har känslor för en annan, som är allt jag inte är....

Jag vaknade kl 03 inatt och hade ont i magen och kände samtidigt en fruktansvärd ilska. En ilska för att hon ljugit, en ilska för att hon dissade familjerådgivningen igår när vi diskuterade, en ilska för att hon inte kan ta en paus från föremålet för sin kärlek. Tankarna gick runt och runt i huvudet och jag var så frusrerad. Lyckades aldrig somna om efter detta. När A. vaknade hade jag lugnat ner mig och då kom A för att byta om innan hon åkte till jobbet. Ett storgräl utbröt och A. grät, jag hade tänkt under natten att jag skulle packa en väska till A och ställa utanför dörren och sedan låsa. Jag kommer ihåg Ebba o Didrik serien när pappan hade en affär gjorde moderna så.

Jag befinner mig i en fruktansvärd pressad situation. Jag ska ge A. närhet och kärlek samtidigt som jag är oerhört frustrerad och sorgsen. Och jag vet också att varje dag går A till jobbet och träffar den där jävla mannen. Som hon är så jävla kär i. Ibland vill jag bara spy och fly. Träffa någon ny och komma bprt från sorgearbetet, men jag har gjort det så många ggr tidigare och det har inte löst någonting. Jag tänker ta fighten fast det gör så ont. Jag ska genomlida detta,jag ska inte ge upp, jag ska inte....

Imorse så hon att hon redan gett upp hoppet om att laga vår relation. Hon sa någonting helt annat igår. Det svänger så jävla mkt hela tiden. Jag vet aldrig var jag har henne...Varje gång vi grälar känns det som  att vi komemr längre o längre ifrån varandra. Så länge jag är cool och ger henne frihet så är det bra. Men så fort jag kritiserar henne och ställer krav så bryter helvete loss. Hon kan inte ta kritik för fem öre, det har hon aldrig kunnat. OM jag säger att hon har problem som om måste bearbeta så kan hon inte hantera det. Hon bara slår ifrån och det tyder väl på att man inte ens är medveten om sina problem....

Hur ska detta gå? Jag tänker inte ge mig.....inte denna gång. Hur det än går kommer det av ge mig mkt så att jag kan hantera framtida människor och relationer på ett annat sätt...det tror jag är väldigt nyttigt..men det gör så jävla ont när jag tänker på de. Är det en flykt från verkligheten eller är det den stora kärleken hon träffat. Hon tror det....men hur kan hon veta, hon känner honom inte. Han kan vara perfekt just nu, men hur är det att koka makaroner en onsdag kväll när man är jävligt trött??

Faaaannnn.............