Nu krävs lite uppdatering. Situationen har inte förändrats så mkt. Jag vet inte vad jag har för känslor för AO, men våra frekventa möten börjar tära på min själ.

Jag har känt en frustration över att hon inte ser sig själv utifrån, men det är hennes liv o hennes beslut. Så länge det inte påverkar A, så får hon leva sitt liv....

Annars går det mkt upp o ner. Ibland känns det riktigt bra, ibland inte alls. Men det är väl så det ska vara. Livet. Jag längtar dock till någon form av stabilitet med bra sömn, träning och rutiner. Men livet pågår just nu....så det är bara att haka på.

Våga vara sann o ärlig, våga vara närvarande. Alla insikter finns kvar o det går att leva efter de o det känns stort. Livet känns stort, intressant o spännande, jag är inte längre vilsen. Jag  frågar mig själv vad jag vill o försöker inte leva upp till vad jag tror förväntas av mig. Det leder till ett oerhört prestigelöst lugn...

Var inte rädd....

kram

Bitterheten är alltid desktruktiv, men jag kan inte rå för det...känslorna sköljer över mig. Jag är förbannad, arg, besviken, sårad, allt på en gång. Det tar längre tid än jag trodde detta. Jag får försöka se allt det positiva jag fått i och med allt detta.

Men hon har varit grym mot mig, hon har behandlat mig som skit ibland, fullständigt respektlöst. Hur fan ska man bara kunna svälja det? Att de fortsätter träffas under dessa omständigheter är fullständigt idiotiskt o det påverkar alla negativt. Han bor kvar....det är bara att föreställa sig hans fru när han går ut. Vilken ångest hon ska känna. Vem tar ansvar för henne? Hon är ju fullständigt utlämnad.

Vem tar ansvar för mig o A. inte är det AO iaf. Hennes beteende krossar vår vänskapsrelation, hon sviker om o om igen. Inget är viktigt förutom honom. Hon lever aldrig i nuet bara för dessa möten. När ska hon börja tänka? Hon kunde skylla på någon förälskelse tidigare, men när ska ´hon börja använda huvet?

Hur ska jag kunna vara utan A....fy fan....

Nu förstår jag vad människor pratat om när det gäller kärlek o olycklig kärlek. Kärlek är djup, kärlek är underbart, kärlek gör ont, kärlek gör gott, kärlek är allt.

Att lära känna en människa på riktigt, på djupet, att känna tillit, ömhet, intimitet, sårbarhet och berondeskap, att vilja ge och att förundras varje dag över samma människa....det är kärlek.

Det är bara möjligt att känna så mkt om man tycker om och känner sig själv. Jag har nått dit nu.....kärlek gör ont just nu.

kram

vad jag lever, på ont o gott, mest gott faktiskt. Det är så jävla jobbigt när man börjar känna, när man börjar våga ge sig hän. Det är en smärtsam process, men det är väl det som kalla livet. Mitt liv har absolut inte sett ut på ett sådant sätt tidigare, men det är bara att haka på....

Ta en dag i taget, lev i nuet, känn smärta och sorg, var sann mot dig själv, var ärlig, var snäll. Men när man befinner sig på botten tycker man inte att det varit värt allting. Nu har jag kravlat mig upp och börjat se ljuset. Och det är mkt ljusare än vad jag trodde var möjligt...det kommer sämre stunder o dagar, men topparna är större än allting tillsammans....

livet pågår nu, just i denna sekund!

kram

Eftersom AO har varit sjuk har A. o jag spenderat mkt tid med varandra, men det har också inneburit att AO o jag varit mkt med varandra. Det har funkat väldigt bra, men det är lite konstigt. Vi är inte ihop, men det finns såklart en laddning mellan oss. Det kändes tidigare som att jag var klar med henne. Jag ville för allt i världen inte hamna i det gamla, i en relation eller ett liv jag inte vill leva.

Men nu är allt nytt. Jag har så mkt att ge att det finns i överflöd...jag har förändrats på djupet. Inte så att jag är en ny människa, jag är en syntes mellan det nya och gamla. Jag är inte rädd för att falla tillbaka för det finns inget att falla tillbaka till. Nu är jag mig själv, med fel och brister, men ocskå styrkor....o det kanske märks.

Men hon måste förändras för att jag ska kunna tänka  mig att leva ett liv med henne....just nu vill ingen, men det är något konstigt på gång. Eller jag kanske har totalt fel. Jag känner fortfarande lust till henne, men vet inte om det är besvarat. Lust kan man dock känna till många, det behöver man inte vara kär för...

kram