Men sen pratar vi i telefon igen. O det känns som om hon vill, fast vi inte ska bo ihop. Hon lät ganska glad. O jag kände mig genast bättre. Efter telefonsamtalet skickade jag ett fint SMS o livet kändes plötsligt mkt lättare. Hennes sinnestämning styr mitt liv för tillfället. Känner hon en positiv känsla så ruckas min värld...she rocks my world...

Trodde aldrig att det skulle hända mig..

Att sinnesstämningen kan pendla så fort är för mig obegripligt. Jag promenerade hem idag från en väns kolonistuga. Jag o A. var där några timmar o "hjälpte" till. Det kom ett par och hälsade på med barn och då kände man etrt uns av ensamhet. Jag är där utan någon käreste, jag är där med mig själv o A. Man kan då känna sig utanför, men även känna avundsjuka. Vad lyckliga de är då!

Jag promerade hem o tänkte på min sambo. Hon har precis fått fast jobb och jag var o hälsade på med A. för inte så länge sedan. Jag tänkte hur kul det besöket hade varit, hur "lyckliga" vi var då....Detta följdes av ångest för att jag inte kunde känna någon glädje längre, det kändes som om hoppet var ute, all lust hade försvunnit. Jag hade pratata med AK lite tidigare o hon tyckte att vi skulle bo på skilda håll ett tag. Ingen förändring där alltså. Men ibland känns det som om hon gett upp och då kommer klumpen i magen tillbaka. Det var en tung o lång promenad hem med alla tankar. Jag är nostalgisk och sentimental o alla minne bara dyker upp, det är ibland fruktansvärt jobbigt. Man kan också beskriva det som tomhet, en fullständig tomhet....

Jag har alltid varit lättskrämd o ganska naiv. Eller jag var det när jag var yngre. Jag kommer ihåg att mamma berättade att om man suger på nappen för länge får man utstående tänder. Så jag slutade omedelbart. Pappa sa att man får fyrkantiga ögon om man ser på TV för länge. Det gick jag oxå på. Det fanns väl ingen anledning i min värld att misstro folk. Men naiviteten kanske finns kvar på ett eller annat sätt. Jag har inte märkt några signaler från min sambo och nu ska vi separera. Jag kanske inte har velat se eller så är det så att hon inte sänt ut några signaler för att hon inte vetat. När hon var i GTB för fyra veckor sedan var allt som förr nästan starkare...O nu är hon helt förändrad???

Oxå en rubrik som jag ska bygga vidare på senare. Är kvinnor mindre romantiska än män? I den bemärkelsen att den i mindre utsträckning tror på den där människan som ska göra en hel och lycklig. Min uppfattning är att kvinnor är mindre nostalgiska och sentimentala och mer pragmatiska i en relation. Passar det inte så måste vi bryta upp!

Men det konstiga i kråksången är att ex Winnerbäck eller Lundell verkar vara extremt romantiska i min bemärkelse, men på iaf Winnerbäck konserter så är det fler kvinnor än män?

Jag skriver denna rubrik för att komma ihåg vad jag tänkt. Kommer att handla om nånting så ytligt som raggning. Att vara ärlighet o berätta att man inte är redao för en relation kan vara oerhört effektivt raggningsknep. fortsättning följer så småningom.

I Märta Tikkanens bok "Två" beskriver hon sin kärleksrelation till sin make Henrik. Henrik är alkoliserad och otrogen, det är en mkt destruktiv kärleksrelation, men de fortsättar. De kan inte leva med varandra, men heller inte utan varandra. De skaffar tre eller tom fyra barn. 

De fortsätter kämpa, fast de kanske borde gett upp. Min relation är inte så mörk, men det finns kanske sådana drag. Att vi stjälper istället för att hjälpa varandra, vi kanske tar energi från varandra utan att ge, vi kanske hämmar varandra utan att förstå varför? 

Har vi då en god kärlekskraft? Har vi nånting att slåss för? Om detta inte är rätt o vi bryter upp ska man då gå o vänta på det Cajsa-Stina Åkerström sjunger om i "Längtan till dig". Eller ska man träffa någon som man trivs med och bygga ett nytt liv? Om man väntar då kanske den där speciella kärleken aldrig dyker upp. Ska man då leva ensam i 40 år?

Jag försöker intala mig själv att det kanske är kört i vår relation bara för att klara av en separation. Det kanske är fel väg men en naturlig försvarsmekanism hos mig. Jag vet inte hur vi ska kunna gå vidare om den verkliga kärleken aldrig funnits där? Det kanske är hon som har problem, det kanske en personlig kris som hon går igenom o då finns det hopp. Då kanske vi kan slåss tillsammans för att rädda henne och mig och vår relation?

Min sambo är fortfarande borta. Hon kommer hem imorgon och ingen vet hur vi ska göra med fortsättningen? Jag ska åka bort nästa vecka och få tid att reflektera, få lite distans. Samtidigt som min sambo ska vara med A. Det kan göra att hennes prioriteringar förändras, familjen hamnar i centrum och det goda med vår relation kanske framkommer på ett tydligare sätt...

Jag vet inte hur jag ska göra med andra tjejer? Jag är inte intresserad av någon direkt kontakt, men det är skönt om man är eftertraktad. Det är skönt att få bekräftelse, det är skönt att sklippa känna sig ensam. Det gör oxå situationen lättare, för i dagsläget har min  sambo ett totalt övertag. Det är hon som ska bestämma sig o det gör att jag hamnar i underläge samtidigt som mitt beroende kanske växer ju mer hon distanserar sig. Men samtidigt känns det fel att flytta fokus från familjen och problemen. Att flytta fokus från det som gör ont. Men det borde man kunna göra utan kvinnlig bekräftelse. Jag tror därför att det bästa är att för tillfället bara fokusera på mig och A. och avvakta, men det är jävligt svårt att klippa sönder det kvinnliga skyddsnätet. Det gör mitt beroende av AK starkare och vad leder det till? Men vi ska inte tävla nu, min tjej o jag, vi ska lösa detta på ett eller annat sätt. 

Hon kommer hem imorgon bitti. Ska man då skratta eller gråta? Hur ska vi lösa veckan innan jag åker? Ska jag hämta henne på station som jag brukar göra? Jag vet inte om de korta tiden ifrån varandra har löst någonting. Det kanske var att hoppas på för mkt. Jag vet inte om jag saknat henne som människa eller som sällskap i helgen? Har jag saknat henne eller bara tillvaron med henne? Jag vill att hon ska vilja så att bollen ligger hos mig. Jag vågar kanske inte känna efter, jag vågar kanske inte sakna henne på riktigt för att det kan göra för ont. Men jag vet att jag saknar hennes hjälp och stöd, jag vet att jag saknat hennes gulliga SMS när hon åkt bort, jag vet att jag saknat vår framtid!