En helt sjuk soppa. Det är sånt man läser om i böcker och ser på film. Hon har inte varit ärlig heller, det känns nästan som det värsta. Jag frågade för tre veckor sedan om hon träffat någon och hon förnekade detta. Sen berättar hon att hon är förälskad i en kollega som jag har träffat vid ett flertall tillfällen. Hon berättade sen att de inte pratat om sina känslor med varandra, också det var en lögn. Känslorna är tydligen besvarade och de hade diskuterat detta på en fest.  Samma kväll som  jag kom  hem från Tyskland med en jävla massa sprit satt de här och drack. Hade jag varit intresserad av en kollega hade jag fan inte velat känna hennes pojkvän.

Jag vet inte om jag ska kämpa, om jag ska lägga upp hjärtat på bordet o berätta att jag kommer att slåss för det här. Även om det krävs år av terapi från bådas sida. Är jag villig att offra detta för henne, älskar jag henne så mkt. Beslutet måste komma från mig. Tidgare har jag byggt mina känslor på hur hon känner för mig. Vad känner jag, förutom svek? Jag riskerar givetvis en tuff sorg om hon väljer att gå vidare, men det känns som  att jag då kan falla med flaggan i topp. Jag har gjort mitt bästa....

 

E

17 april 2007 14:09

Älskar du henne ska du självklart kämpa, visa att du gör vad som krävs utan att för den delen ge upp dig själv totalt. Det måste finnas en uns av dig själv & ditt självförtroende kvar om det det inte hjälper att kämpa.

Styrkekramar//E

http://beatris.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...