Nu krävs lite uppdatering. Situationen har inte förändrats så mkt. Jag vet inte vad jag har för känslor för AO, men våra frekventa möten börjar tära på min själ.

Jag har känt en frustration över att hon inte ser sig själv utifrån, men det är hennes liv o hennes beslut. Så länge det inte påverkar A, så får hon leva sitt liv....

Annars går det mkt upp o ner. Ibland känns det riktigt bra, ibland inte alls. Men det är väl så det ska vara. Livet. Jag längtar dock till någon form av stabilitet med bra sömn, träning och rutiner. Men livet pågår just nu....så det är bara att haka på.

Våga vara sann o ärlig, våga vara närvarande. Alla insikter finns kvar o det går att leva efter de o det känns stort. Livet känns stort, intressant o spännande, jag är inte längre vilsen. Jag  frågar mig själv vad jag vill o försöker inte leva upp till vad jag tror förväntas av mig. Det leder till ett oerhört prestigelöst lugn...

Var inte rädd....

kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...