Jag vet inte vad som pågår. Vi skriker år varandra, vi kysser varandra, vi håller om varandra. Jag tycker såklart att hon ska ta en timeout från föremålet för sin förälskelse. Det skulle ge henne tid att reflektera över vår relation och över mig, det skulle ge en nyttig distans för de, det skulle således vara bra för alla parter. Hon håller inte riktigt med. Hon vill ta sina egna beslut. jag funderade på att ställa ett ultimatum. Antingen så tar ni en paus eller så skiter jag i det här....Men jag vet inte...

Jag avvaktar lite....Det känns dock som att jag hittat henne i sängen med en älskare, som hon också är kär i och jag säger. Sluta träffa denna person annars ger jag upp. Jag måste behålla lite stolthet, eller varför måste jag det? Stolthet är väl aldrig bra, egentligen? Jag vet inte om jag ska ställa henne mot väggen. Vad tycker du?

Hejsan 

 

Sara

18 april 2007 09:49

Om du inte ger henne ett ultimatum kommer hon ju inte känna att hon mist dig, du står ju i princip bara och väntar och låter henne hålla på som hon gör...en klyscha, jag vet, men Just nu har hon kakan och får äta upp den oxå...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...