Har inte sovit en blund inatt. Tankarna bara snurrar i huvudet, om och om igen. Vet ingenting. Hon är förälskad. Den slutsats jag kunde dra efter våra fyra timmar långa konversation att det inte är helt kört. Hon har tänkt på honom hela helgen när hon varit borta. Det är klart hon inte kan reflektera över mig och vår relation om hon hela tiden tänkter på någon annan. Jag är så jävla less på vår maktkamp och våra spel. Framför allt är jag så jävla less på mig själv och mina roller, min fasad som inte får rämna. Jag vill bara skrika och gråta, kräkas, men inget händer....

Jag vill ha henne, jag vill ha henne, jag vill ha henne kanske....

Jag försöker öppna mig fullständig och berätta vad jag känner, men det är så svårt. Jag tar alltid en av mina intränade roller, ska jag vara den empatiska, hårda, mjuka, förnuftiga, vad ska jag vara..

Det är jävligt mkt som står på spel. Det är vår relation, det är snart tre barn, set är deras relation. Det enda förnuftiga måste vara att de tar en paus. Jag låg och tänkte på detta inatt. Och berättade vad jag tänkt på nu på morgonen. De borde vara ifrån varandra, för att båda ska få tid att reflektera vad de känner för sina respektive. I alla falla tills barnet är fött. Om de är rätt för varandra så kan de säkert hitta tillbaka till varandra....

Men A behöver tid och så länge han står i fokus fungerar inte hennes tankar på rätt sätt. Problemet är att de är kollegor. Hur ska de kunna undvika varandra?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...