Nu har hon åkt. Det känns både bra och dåligt. Relationen har gått på sparlåga. Och vi har spelat våra roller, men det har inte varit äkta. Nu slipper vi båda göra det. Nu är det A. och jag. Sen blir det min tur att åka iväg. För reflektion. Det är sårande när vi pratar i telefon och hon bara pratar om A. Hur hon saknar A. osv. För bara fyra veckor sedan var hon och A. i gtb. Och då saknade hon mig något oerhört. Jag fick så vackra SMS och kan inte förstå vad som har hänt så plötsligt. Jag bävar inför flytt med allt vad et innebär av ångest, sorg, kostnad, och det rent fysiska. Jag vill bara att allt ska bli bra igen. Men det känns väldigt svårt. När vi är i samma rum undviker vi nästan varandra, attraktionen har upphört, nästan. Men det kändes bra när hon åkte. Jag skjutsade henne till stationen och vi hånglade ordentligt i bilen innan hon gav sig av. Hon har ringt två ggr idag så det kanske finns hopp. Idag var första dagen, vid 33 års ålder som jag tänkte på min klädsammansättning. Att den där tröjan kan ju vara snygg med den där jackan. Solglasögon och keps. Nästan utstuderat. Många har säkert tänkt så här innan de blivit 33, men för mig var det premiär. En speciell känsla...A. skriker mkt nuförtiden. Även när hon inte är arg. Och jag som har känsliga öron. Snart dags för henne att sova. Hon har bara sovit en gång idag och brukar sova två..hej dp

ensamhet måste vara vår tids folksjukdom. Jag tror inte det är naturligt för oss människor att leva i enskilda enheter, det är inte bra för barnen, det är inte bra för föräldrarna, det är inte bra för samhället. Människan är i grunden ett flockdjur och oerhört beroende av andra människor. Det är genom samarbete som vi utvecklas, inte tvärtom. I dagens samhälle så blir många ensamma som inte passar in i kärnfamiljsidealet. Vid en skilsmässa lider barnen och de vuxna. Skulle vi o andra sidan leva i någon form av kollektiv där alla kvinnor är mammor och alla män pappor så påverkar en separation inte barnen speciellt negativt. Samtidigt slipper människor hamna i utanförskap eller ensamhet. Det är bättre att äta gröt tillsammans än oxfile i ensamhet....