Hej,

Jag har insett att vår  nuvarande relation är död, iaf i denna form. För oss handlar det inte om att hitta tillbaka till varandra, utan att börja om från början med helt nya förutsättningar. Att bygga en ny relation på en helt annan grund än vad vi gjort tidigare.

Natten har som vanligt varit svår. Dagarna är OK, men att vakna varannan timme med tankar som bara snurrar är skitjobbigt. Men sen brukar jag tänka att det värsta som kan hända vår relation är den tar slut och vi separerar. Det är ingen katastrof, det måste man bara inse. Och jag kan tom acceptera detta, men det som stör bilden är B.. Men oavsett om B. är med i bilden eller ej så är det värsta som kan hända vår relation av den tar slut. Det kanske går fortare med B. i bilden, men resultatet blir detsamma. Så det är bara att gilla läget....

Men den finns där hela tiden. Svartsjukan. och den förblindar. Hade det inte varit för någon annan hade det varit så mkt lättare. Vem drömmer hon om på nätterna, vem skickar hon kärleksSMS till? Vad gör hon på kvällarna? Tankarna äter upp en....Men sen plötsligt blir jag klarsynt igen. Och mår OK, tom riktigt bra. Jag skrattar och pratar. Men det är sådana jävla kontraster. Jag har aldrig känt såhär förut. En otrolig åtrå till A, svartsjuka, sorg, saknad, men också hopp om ett liv utan henne. Dessa känslor är otroligt jobbiga, men samtidigt känner jag mig lite stolt. Att jag kan känna så mkt. Jag har varit så duktig på att stoppa undan alla jobbiga känslor tidigare i mitt liv, men nu tar jag tag i de. Jag visste inte att jag kunde känna så mkt. Jag är en riktigt människa. Eller en människa på riktigt. Livet är pest ibland. Jag har egentligen aldrig engagerad mig i livet eller kvinnor. Nu gör jag det och när det vänder, för det gör det, kommer jag att må så jävla mkt bättre än innan....jag kommer att insupa livet, leva livet för kanske första gången i mitt liv. Att leva på riktigt!!!