I Märta Tikkanens bok "Två" beskriver hon sin kärleksrelation till sin make Henrik. Henrik är alkoliserad och otrogen, det är en mkt destruktiv kärleksrelation, men de fortsättar. De kan inte leva med varandra, men heller inte utan varandra. De skaffar tre eller tom fyra barn. 

De fortsätter kämpa, fast de kanske borde gett upp. Min relation är inte så mörk, men det finns kanske sådana drag. Att vi stjälper istället för att hjälpa varandra, vi kanske tar energi från varandra utan att ge, vi kanske hämmar varandra utan att förstå varför? 

Har vi då en god kärlekskraft? Har vi nånting att slåss för? Om detta inte är rätt o vi bryter upp ska man då gå o vänta på det Cajsa-Stina Åkerström sjunger om i "Längtan till dig". Eller ska man träffa någon som man trivs med och bygga ett nytt liv? Om man väntar då kanske den där speciella kärleken aldrig dyker upp. Ska man då leva ensam i 40 år?

Jag försöker intala mig själv att det kanske är kört i vår relation bara för att klara av en separation. Det kanske är fel väg men en naturlig försvarsmekanism hos mig. Jag vet inte hur vi ska kunna gå vidare om den verkliga kärleken aldrig funnits där? Det kanske är hon som har problem, det kanske en personlig kris som hon går igenom o då finns det hopp. Då kanske vi kan slåss tillsammans för att rädda henne och mig och vår relation?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...