Nu känner jag mig riktigt kass igen. Drack några öl igår och känner mig lite bakis idag. Det kändes, när vi promenerade hem, som att det fanns hopp. En strimma av hopp, men nu har det försvunnit igen. Jag tänker på allt vi planerat, allt vi skulle göra. Nu är det bara tomt.

Jag har kanske varit för hård mot mig själv de senaste dagarna. Det är klart att jag misslyckats ge A min villkorslösa kärlek, men vissa stunder har den faktiskt funnits där. Jag gick igenom gamla mobilfoton imorse och kan se många lyckliga stunder. Där vi inte tävlat, där vi inte bedrivit någon maktkamp. Bara varit....

Jag har inte längre några vapen. Jag känner mig naken, men måste igenom detta. Det är så lätt att fly in i en annan kvinnas famn. Jag inser nu att jag mått ganska dåligt långa perioder eftersom jag inte vågat leva på riktigt. Jag har dämpat min ångest med kvinnor. Att gå hem från krogen ensam var  inte ett alternativ. Det skulle innebära att vakna upp själv med sin ångest. Det kanske det som var den största drivkraften. Förutom bekräftelse, mötet med en annan människa, närhet, sex. Jag vet inte.....

När vårt barn kom så var jag livrädd. Men till sitt barn är det inga problem att ge villkorslös kärlek fast man är så rädd. Det blir så självklart. Det gäller bara att våga göra detta med andra människor...

//Hjärtat värker...

 

PE

25 april 2007 22:40

Ja, det är verkligen lätt att fly in i annan famn. Men, det är nog inte det rätta att göra just nu.

Jag känner så igen mig i en del du skriver. Jag skrev också mycket ett tag, för mig själv och det hjälpte mig verkligen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...