Jag har tidigare, före inte alls länge sedan, betraktat människor i min omgivning som ett hot. När jag väl la ner det så hände något fantastiskt. Nästan som en uppenbarelse. Man började känna sig närvarande samtidigt som man kunde se det vackra istället för det fula. Jag kände mig förälskad i livet och till och med hög på livet. Hjärtat slog extra slag....och jag kunde bara le. Lyckoruset varade inte så länge, kanske bara några minuter, men jag kände mig verkligt levande. Genom att öppna sitt hjärta blir världen underbar. Jag kände att jag kunde bli förälskad i vem som helst. En fantastisk känsla. Det kommer såklart att göra ont många gånger, men det måste det vara värt. Tänk och vakna upp när man är 60 år och inse detta. Att man inte levt på riktigt för att man varit för rädd. Det är ett väldigt enkelt sätt att leva, men katastrofalt fattigt....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...