Att vara ärlig i en parrelation är helt centralt har jag mer o mer börjat inse. Jag har tidigare inte levt så utan anpassat mig efter de förväntningar som kanske finns. Framför allt för att inte såra..tror jag. Jag kan väl tycka att det är OK i vissa lägen, men egentligen aldrig i en parrelation. Att hela tiden dölja vad man känner och vill blir ohållbart i längden. Det är något jag insett alltmer under de här senaste dagarna. Det genererar ingen trygghet till relationen utan allt blir bara ett spel.....

 

gasoline

10 september 2007 12:08

Ärlighet varar längst. Och bara för att man är ärlig behöver det inte betyda att man är elak, man behöver ju inte säga allt rakt ut utan man kan säga det på ett finare sätt. Tycker att ärlighet är något som bör finnas i alla relationer, spec parrelationer, som du säger. Och som du oxå sa, det blir annars ohållbart i längden och det ger ingen trygghet.

http://gasoline.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...