Hej,Jag har tagit steget utför stupet och jag faller handlöst. Jag blottar min själ och hals för Dig och kommer förmodligen att bli krossad mot marken, men samtidigt är jag inte rädd. Det kommer att göra förbannat ont, men jag är inte rädd för smärtan. Jag kommer att klara det också. Vad är det som jag varit så rädd för? Att bli sviken, lämnad. Kanske, men framför allt har jag varit rädd för LIVET. Jag har aldrig gjort detta tidigare. Jag har aldrig låtit någon krossa mitt hjärta av rädsla för smärtan. Jag trodde väl inte jag skulle klara av en sådan smärta. Jag trodde väl inte att jag skulle klara av sveket. Konsekvensen blir ett väldigt fattigt liv....Jag kommer ihåg när jag lämnade Santiago och Dig. Jag var ledsen, men inte förkrossad. Jag höll tillbaka. Blottade inte min själv och jag gav inte Dig hela mitt hjärta. Nu faller jag istället. Det finns inga skyddsbarriärer. Känslan är euforisk, men samtidigt skrämmande. Men jag vet att jag kommer överleva!Jag älskar dig för den människa du är, jag älskar dig för att du är mor till vårt barn, men nu är det dags att förälska mig i Dig utan skyddsnät! Ge mig den chansen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...