Jag valde att försöka insupa livet och lägga bort alla masker....jag vet såklart att detta är en lång process, men jag har iaf börjat min resa. Just nu mår jag bra i allt kaos. Lyckorusen kommer och går, men även ångest och panik. Det blir bättre, det går över.....

På lördagen gick vi ut på krogen efter en för mig kaotiskt förfest där jag försökt öppna mig totalt. Jag mötte då en människa.....i mitt tillstånd. Jag var full och spelade en massa olika roller, hon blev helt chockad. Jag brukar kunna hålla mig till en roll, men det var fullständig kaos inombords. Vi bytte iaf telefonnummer och tog en fika på sönd. Jag hade då redan bestämt mig för att inte spela några spel, visa hur jag mår på en ocensurerat sätt. Visa mitt jag utan vara rädd. Det var en jätteskön känsla. Jag vara hoppas att detta inte blir en ny roll. Den öppna rollen, men så länge man har kontakt med sina känslor så borde det vara lugnt....Men det som hände efter att jag berättat om mitt liv var att hon började öppna sig. och berättade sin historia som berikade mig. Hon hade varit ihop med en kille som påminnde om mig....maktkamp, prestige ,vinna och att ta med sig de känslorna i en relation. Det fungerade såklart inte.....men att jag visade vem jag var ledde till denna dialog som gjorde att vi båda kunde växa....vad har man att förlora egentligen...?

Att våga är att leva...hade jag kunnat gjort detta för AK hade vi klarat allt. Att upphöja en människa är att upphöja sig själv. Inte tvärtom. Men ser man livet som en tävling och en maktkamp så tror man att man har något att förlora genom att ge. Om man ger då kanske motparten får ett övertag. Det finns inget mer felaktigt. Och det är så skönt att inse det....Jag förstår precis nu. Att omhulda livet, att våga, att vilja, att känna, det är att leva. Efter denna process tror jag att jag kommer att kunna ge trygghet i en relation eftersom jag inte behöver tävla utan bara vara.... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...