jag vet knappt vad som händer med mig just nu. Det känns nästan som om jag fötts på nytt. Hjärtat går på högvarv. Livet pumpar i kroppen. Jag kan känna livet. Det pågår nu, idag, hela tiden. Inte i någon avlägsen framtid. Beslutet att lägga ner min stolthet, prestige, maktkamp för att kämpa för relationen istället för att fly har inneburit något helt nytt. Andra murar har börjat falla. Jag känner mig naken och min rädsla för att någon ska sätta dit mig var stor, men det är motsatsen som inträffat. Jag har fått och fått. Beslutet att ta av oss ringarna kom från mig, men det var på grund av rädsla och stolthet. Jag vågade inte tappa kontrollen och låta henne bestämma. Jag lät inte henne ta beslutet. Jag gjorde inte som jag kände, jag gjorde det av helt andra skäl. Jag ville fly igen. Jag har kontrollen och jag tar beslut. Jag förstår nu att jag gjort fel och att det är så uppenbart. Allt har blivit så glasklart nu. En fantastisk känsla.....

Murarna faller och jag kan börja leva igen. Jag inser nu att vi byggt en hus utan grund för att jag aldrig funnits där på riktigt. Vi har kanske haft en halvgrund, men det blir aldrig någon stabilitet av det. Jag öppnande inte min själv och mitt hjärta. Jag älskade inte villkorslöst....

Detta är ett uppvaknaden utan dess like. Tänk så många människor som lever sina liv i rädsla. Som aldrig vågar ta steget utför stupet....när man gör det så märker man att man inte faller utan att man faktiskt kan flyga...

lDet går att vara närvarandr i nuet

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...