Så har vi verkligen varit kära i varandra, eller har vi varit/spelat kära för att vi har fått barn ihop som stämmer bra överens med vår romantiska vision? Att reda ut denna problematik är ingen lek. Men vi kanske ska separera att tag för att få tid att sakna varandra och reflektera över situationen. Min ångest är betydligt dämpad o jag börjar undra om det stundande bröllopet tagit musten ur oss båda. Och kanske tom med så att jag också känt av allvaret med ett bröllop, men att jag bara kört på utan att tänka. Nu har jag börjat tänka och på något sätt så känns livet lättare nu, i alla fall för stunden. Jag kanske inte varit säker på om detta är rätt, men utan att reflektera bara fortsatt. Tänk om hon har rätt? Att vi kanske aldrig varit riktigt kära och njutat av varandras sällskap, vi har istället byggt vår relation på en ständig destruktiv kamp som tagit istället för gett energi? Vet inte något längre??

 

E

9 april 2007 16:01

Hejsan :)
Har läst lite & önskar jag hade ngt klokt svar att komma med men dessvärre så är jag separerad själv, önskar jag haft en blogg att skriva i _innan_ allt tog slut. Det hjälper oerhört att sätta sina tankar på pränt.

Känner igen vissa saker du skriver om, det här med att din tjej inte vet vad hon känner, att allt gått fort osv. Det är lätt att tappa bort sig själv & sin partner i Mammarollen, man släpper allt för sina barn. Så gjorde jag & den dagen jag tog upp med mitt ex att jag inte visste vad jag kände för honom så var det förmodligen försent. Vi kunde inte ta oss igenom krisen & allt gick väldigt snabbt.

Ett par små råd kan jag ge dig....fortsätt prata, ge en separation på prov en chans, börja dejta på nytt osv. Det kanske kan rädda Erat förhållande. Om inte så har du iallafall kämpat & försökt & förhoppningsvis kan Ni fortsätta som Vänner för Eran dotters skull.

Lycka till & Kram E.

http://beatris.bloggagratis.se

 

Den andra kvinnan

10 april 2007 09:48

Man ska inte gifta sig ens om man känner ett uns osäkerhet. Det blir ingen glad av i långa loppet... /den andra kvinnan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...