Jag insåg något mkt viktigt igår. B. är inte intressant. Han har bara öppnat hennes ögon. Nu kan hon se problemen i vår relation så tydligt. Problem som vi har haft länge, men bara ignorerat. Vi har haft en relation där vi förminskat varandra. När jag nu tänker tillbaka så kommer jag ihåg att hon brukar kalla mig helt omusikalisk inför andra människor, jag sa något klokt häromdan tyckte hon, men det händer inte så ofta kontrade hon med. hon brukar kritisera mig för att jag skriver. Hon tycker jag skriver av fel skäl. Hon tycker jag är löjlig som bloggar, för det är också av fel skäl. Jag är förmodligen likadan mot henne, men det konstiga är att vi är helt annorlunda med andra människor. Skulle aldrig förnedra eller förminska någon medvetet. Varför gör vi då så mot varandra? Jag vet inte....vi kanske triggar sådana negativa egenskaper hos varandra. Hon säger att hon inte trivs med sig själv när hon är med mig. Hon tycker inte om den hon blir med mig. Det kanske handlar om att hon älskar den lilla snälla pojken i mig som så sällan kommer fram. Genom att förnedra och förlöjliga så kanske hon hoppas att han ska framträda. Jag vet inte...

 Det kanske är mitt fel. Jag ska tävla om allt och det triggar henne. Jag tror aldrig det kommer att bli något mellan henne och B. Det är bara en flykt från verkligheten och en tankeställare, men det är i dagsläget ointressant.

Jag tror en familj måste vara ett team. Ett lag där man stöttar varandra. Av ett ett gång svaga spelar kan man med rätt metod bygga ett starkt lag. Vi är inget bra team. Jag tror inte det....

Men vi har såklart haft våra lyckliga stunder, där vi inte tävlat eller förnedrat varandra, men det kanske är korta episoder. alma. var inte planerat. Men vi är otroligt lyckliga för att vi har henne, såklart. Men det gjorde att vi inte hann bygga en stabil grund innan hon kom. Alma. tog beslutet. A och jag ska leva ihop. Men under vilka förutsättningar?

Frågan är om vi kunnat rädda oss? Hade vi kunnat förändra våra tankemönster med hjälp utifrån? Kanske. Det kommer vi väl aldrig att får reda på. Vi ska gå i terapi för Almas skull och kanske också för vår egen skull, men inte för vår relations skull.  

Jag förstår nu vad hon hela tiden menat. Men jag har inte sett några signaler, eller bara misstolkat de. Jag förstår nu vad vi haft. Men hur ser andra relationer ut? Hur många är harmoniska och stöttande hela tiden? Finns de?   Nu känner jag bara tomhet. Jag är inte arg, jag är knappt ledsen, bara apatisk och fullständigt tom. Magen gör ont och hjärtat sörjer...när ska det vända?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...