Jag är så rädd att det bara blivit en tävling för mig. Till skillnad från min sambo så vet jag att jag är vilsen, jag vet inte riktigt om mina beslut handlar om vad jag känner eller vad andra tycker att jag ska besluta. Hon tror att hon vet och det är det som är skillnaden mellan oss. Inte att vi båda är vilsna, men jag har iaf erkänt det...

Tänk om inte B, funnits. Hade jag då kämpat för A, eller hade jag gett upp. Nu känns det som att jag tävlar med B. Jag ska visa att jag är bättre än honom. Det är helt fel tänkt. A är ingen trofe. Men jag kom på mig själv igår att bara jag håller mig lugn så fungerar det mellan oss. Då kan det vara riktigt bra. Och då tänker jag att om hon kan behålla denna känsla när hon träffar B, så kanske det finns hopp. jag tror det är fel igen. Då tävlar jag med honom igen. Det är inte det som är grejen. Jag måste ta reda på vad jag känner för A. Inget annat!

Efter bråket igår så var jag såklart ledsen och tänkte att jag måste ringa och berätta det för A. Men sen kom jag på mig själv. Ringer jag nu för att jag ska framstå som en sån klok och bra människa i förhållande till B,, eller ringa jag för att jag känner för det? Att inse något sådant och samtidigt inte veta vad som är mina känslor är tufft...

Nu ska jag vara med min älskade dotter. Hoppas på SOL!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...