Hon säger att hon är så less på att vara så känslomässigt kontrollerad. Hon säger att hon bara vill följa med strömmen. Hon säger att hon känner sig själv. Jag har tänkt på detta i natt. Vi har bestämt att inte prata om våra känslor den närmaste tiden och det är nog bra, men jag måste få utlopp för känslorna på något sätt. Som tur är har jag träffat  en vän som är helt underbar. Han har kommit så långt med sin personliga utveckling. Han har en analys som inte går av för hackor. Han har gått igenom väldigt mkt i sitt liv och även fått behandling. Vilken människa!

Men tillbaka till mina tankar under natten. Hon har alltid haft känslorna på utsidan, hon har alltid gråtit när hon är ledsen, hon har skrattat när något varit roligt, hon har hoppat på kärlekståget när det dykt upp. När hon träffade mig var jag den rätta, jag skulle rädda henne eller ge henne det där som hon aldrig fick av sin far. Jag till och med luktade som honom. Jah skulle göra henne hel. Hon blev blixtförälskad medan jag var tveksam. Det slutatde i katastrof för jag var inte redo. Vi hittade tillbaka till varandra några år senare och här står vi nu. Nu hade vi hittat stabilitet i vårt förhållande, vi hade hittat harmoni tyckte jag. Men det kanske var det som var felet. Det var för lätt. Jag fanns där för henne och då blev jag tråkig? Kanske jag vet inte?

Men det som är ett stort problem är att hon kallar sig en kontrollmänniska. Jag menar att hon är precis tvärtom. Det tyder på att hon inte alls känner sig själv, som hon påstår. Hon vet inte vart hon ska, hon vet inte  vart hon vill, hon vet nog ingenting. Det går inte att hitta lugnet i en annan människa som hon tycks föreställa sig, det är en myt. Jag blir då orolig för VÅRT BARN. Tänk om 2-3 år. Är det då dags för nästa kärlek, för att hon inte kan kontrollera sitt känsloliv som hon tror. Vad ger det A. för signaler? Och vad får det för konsekvenser? Ska A. ha en ny plastpappa vartannat år. Hon måste gå i terapi för att komma tillrätta med detta. Eller hur?

O ännu en morgon. Förmiddagarna är Ok, nätterna är fruktansvärda. Jag vill inte gå o lägga mig för jag vet att då kommer tankarna. Nu åkte hon till jobbet, för att träffa B, som han tydligen heter. Den fega jävla skitstöveln som inte vågat prata med sin fru. Ska hon bli tillsammans med en sån människa? Fy fan...Jag har funderat på att prata med hans fru. Ska hon kunna ta rätt beslut måste hon ha alla korten på bordet. Att inte berätta för henne är att förminska och förnedra henne. Det är inte hans ansvar, man kanske mitt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...