OK, nu vet jag. Det var som jag misstänkte. Hon har förälskat sig i en kollega. Men chocken var ändå stor. Hon vet inte om kärleken är besvarad? Men å andra sidan blir man inte speciellt förälskad om den inte är det. Men de har inte pratat om det tydligen. Han har ett barn och i sommar kommer det andra. Så det är en jävla soppa....

När jag kom hem idag hade jag bestämt mig för att vi skullle separera. Jag tog av mig ringen, helt utan bitterhet och berättade att jag skulle söka lägenhet. Vi skulle skiljas som vänner, framför allt för A. skull. Men det gjorde ändå ont....man känner sig sviken, bedragen, med en klump i magen. Blodet pumpar i 190....Jag känner mig varm i hela kroppen...

Hur kunde detta hända mig....det är ju jag som brukar lämna, det är ju jag som brukar dra. Det kanske är bra på så sätt. Knäcker mitt självförtroende lite så att jag blir mer ödmjuk.

Det borde å att dra sig ur en förälskelse. Känner man attraktion så måste man backa om man har familj. Om jag istället bejakar känslan så skulle man förmodligen bli kär hela tiden och därmed aldrig kunna ha ett förhållande. Man måste helt enkelt bestämma sig för en människa, det är det enda raka. Sen om vi inte var rätt för varandra. Om  det finns någon därute som man verkligen skulle bli lycklig med så kanske man missar den chansen. Om man hela tiden stänger av, men det är kanske ändå det man måste göra.

Hur ska hon lösa detta, det är den stora frågan. Han måste vara lite intresserad annars skulle det inte gått så långt. Ska han då lämna sin gravida hustru för A:s skull? Eller ska de bara försöka lägga locket på...? Fy fan vad jobbigt, men det är inte mitt problem. Så länge A har det bra...

kram

 

Jerry

16 april 2007 19:47

Kan bara hålla med dig, vilken soppa.
Klumpen känner jag så väl igen och att agera förnuftigt är ju skitsvårt. Du verkar väldigt klok som tänker på A i första hand. Kraft till dig!

http://jerbaz.blogspot.com

 

E

17 april 2007 14:04

Lider med dig, det gör ont jag vet. Visst, jag var den som inte älskade mina barns pappa länge men du ska veta att det har gjort oerhört ont så många gånger. Önskar jag hade ngn bättre tröst att ge.

Det verkar vara en soppa som du skriver & det går nog inte att förutse hur det kommer att gå. Men det viktigaste i dagsläget är att du (precis som du redan gör)tänka på din dotter, att hon kommer först & att hon mår så bra som det går, för även om hon är liten märker hon säkert att ngt inte är som det ska.

Var rädd om dig.
Kram E

http://beatris.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...