Men hur höga krav ska man ställa på livet? Det kan inte vara perfekt jämnt. Och man kan inte dra när det blåser om knuten, men var går gränsen? Hur olycklig ska man vara för att ge upp? Jag var nöjd med min livssituation, hade fått ordning på livet, fått ett intressant jobb, träffat en underbar kvinna, vi hade fått barn ihop, vi hade skapat detta ur intet. Jag var pappaledig och hade börjat njuta av det vackra vädret när chocken kom och livet rämnade. Det förbannade tvivlet var tillbaka, jag hade för länge sedan slutat med tvivlet. Jag var fruktansvärt less på tvivel. Men tvivlet kom inte från mig utan från min sambo.Hon var inte säker längre. Och nu mitt i allting kan jag se tillbaka, bara några dagar, hur lycklig jag varit. När man håller på att förlora någon så inser man hur mycket den här personen betyder. Hon behöver tid. En klassisk kommentar, men jag vet inte hur jag ska hantera detta? Hur ska jag vara under den Tiden? Ska jag vara som förut, det funkar inte, ska vi sova ihop, vet inte? Och hur lång tid handlar det om? Varför? Varför? Varför?Men vad vill hon? Hon vet inte vad hon känner längre, allt har gått så fort säger hon. Vi älskar varandra det står klart, men är vi kära i varandra? Hur nöjd ska man vara för att fortsätta och hur missnöljd ska man vara för att bryta upp? Jag trodde det var vi för evigt.......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...