Hej dagbok,Jag trodde inte det kunde hända mig. Jag inser nu hur lycklig jag egentligen varit tidigare. Vi hade planerat framtiden ihop, vi skulle gifta oss till sommaren och sen köpa hus på landet. Det kändes som om vi båda hade bestämt oss. Under en period, som var väldigt kärleksintensiv, kunde jag inte ta ett beslut. Jag vågade inte bestämma mig för en kvinna, för tänk om man valde fel. Tänk om det fanns någon annan runt hörnet och vad skulle hända då? Det var en väldigt otrygg och jobbig tid, med sina glädjestunder såklart, men ändå. NU kändes det som att jag hittat hem, det kändes som att jag hade bestämt. Eller jag hade bestämt mig och livet fick en ny mening. Det var en väldigt skön känsla som infann sig. Nu berättade min sambo att hon börjar tveka, tvivla. Jag tror att det då redan gått för långt. Men jag vet inte. Det kanske är överilat. Men jag känner mig såklart sårad och besviken, ledsen och för att få kontroll på situationen och ta initiativet så sade jag att vi gör väl slut då. Men man måste kunna prata om problem i relationen utan att den ena hävdar att då gör jag slut. Då är det väl helt kört om ma inte kan prata. Tvåårskris finns det något som heter. Tänk om det är det och det går att lösa? Men vad ska jag göra? Bara vänta på domedagen eller agera aktivt?

 

M

4 april 2007 12:12

Vill bara skriva att jag läser din dagbok..och jag hoppas att det löser sig för er..

Kram, M

http://marydel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...