tid för lite mod, styrka o gråt....helt fantastisk..

livet kan vara mkt omtumlande. Det känns både svårt o lätt just nu. Lätt för att jag börjat vakna, svårt för att det innebär så många känslor av skilda slag. Men livet känns äkta nu i alla fall. Jag börjar förstå vad kärlek är, vad livet egentligen handlar, jag börjar tom hitta mig själv. Att hitta hem....o finna trygghet i det. Och inte förlita sig på att kärleken för en hem.

Jag läser just nu en bok av P. Coelho som handlar om kärlek o besatthet. I boken fanns ett citat som påminde väldigt mkt om det jag tänkt o förstått den senaste tiden. Det var nästan skrämmande snarlikt...det innebär att jag inte är ensam om mina tankar o känslor. Att vakna upp o se världen på riktigt, att våga leva, och att leva i nuet. Nu är jag ensam o det känns bra. Jag fokuserar på mig själv och blandar inte in mig i några kärleksrelationer. Jag vill landa först. Tvivlet kommer alltid att vara närvarande när man träffar någon, men det är viktigt att veta varför man tvivlar. Det vet jag inte nu o därför känns det lönslöst att träffa någon. Jag vet inte om det beror på AO, om det beror på rädsla, eller om det beror på att det inte är rätt? Jag behöver veta var jag står just nu....