Att säga nej o stå för det är en bra början..sexuell integritet är dock svårt. Att som man säga nej till sex kan vara problematiskt. Man kan få ta mkt skit, bli kallad för tråkig, mesig, töntig, omanlig. I min gamla värld var det det värsta som kunde hända. Det gjorde att man knullade fast man egentligen inte ville. Och för varje gång mådde man lite sämre. När man väl byggt upp någonting så kunde det raseras i ett ögonblick. Och när det skedde, när man väl penetrerade en ny kvinna, gjorde det ibland så ont att det blev njutningsfullt. Ren maschocism, alltså....att njuta av smärtan. Det varade dock en väldigt kort tid, sedan kom ångesten. Det mönster måste brytas....och det börjar nu..

Om man tycker om sig själv, skyddar man sig själv. Living on the edge måste således vara raka motsatsen. En bra självrespekt innebär att man är rädd om sig själv o sitt liv. Jag har inte varit det, jag har riskerat livet, jag har supit mig redlös, jag har knullat utan kådis med högriskkvinnor. En låg självrespekt leder till destruktivitet...Man är inte värd att älska och på så  sätt förstör man det som är bra. När något går bra, eller när livet leker föreställer man sig att allt kommer att tas ifrån en, allt kommer att försvinna för allting jämnar väl ut sig. Och istället för att bara vänta på domen kan man ta saken i egna händer och förstöra det som är fint. Det skapar någon form av kontroll. Den riktigt stora frågan är varför? Varför blev jagsåhär o vad ska jag göra åt det? Jag har kommit en bra bit på väg, men det är långt kvar. Jag kan fortfarande tänka på samma sätt, jag kan fortfarande riskera min hälsa, vilket tyder på en destruktiv läggning...

För bara en kort tid sedan kände jag så stark för världen, jag kände så mkt kärlek o värme, så mkt kärlek till människor. Jag ville nästan krama alla jag mötte. Den euforin har nästintill försvunnit. Det kanske inte går att leva så hela tiden, men rädslan som förlamat mig hade försvunnit. Jag vill uppleva det igen....Det var så starkt.

kram

Att få smak för friheten som ett singelskap innebär kan vara farligt. Att leva som singel innebär mer spänning i tillvaron o den kicken kan bli ett missbruk. Jag funderar o funderar på om jag nu vill byta ut mitt liv mot ett liv i tvåsamhet. Om AO skulle fråga mig om ett nytt försök skulle jag nog satsa igen....men kanske ångra mig ganska snart. Det skulle dock kännas som att jag återfick någon form av kontroll. Jag känner mig maktlös inför henne o det är svårt att hantera. Jag kanske skulle uppleva ett lyckorus om hon ville ha mig tillbaka, men det ruset kanske handlar om en ny maktfördelning?

Kickarna man får som singel kan vara ganska härliga, många möten med nya människor, man kan ta för sig utan dåligt samvete, mm. Men det finns alltid en baksida. I spänningssökandet så blir det svårt att slå sig till ro, gräset är alltid grönare på andra sidan ån, det finns andra som väntar om det inte duger. Ytligheten blir total och engagemanget lågt...så vill jag inte leva. Alla söker vi tvåsamheten på ett eller annat sätt, men tvåsamheten måste vara bättre än ensamheten. Det går inte att söka tvåsamhet bara för sakens skull....