Jag glömde säga att jag ska försöka vara ensam nu ett tag, inga fler krogragg, inget mer engagemang i en ny människa på ett tag. Jag behöver landa innan jag ger mig ut igen...Veta vart jag står. Även om funderingarna återkommer när jag träffar någon så har jag iaf varit själv ett tag o försökt hitta ett lugn i det. Tvivlen o rädslan kommer nog alltid att vara närvarande vid ett möte med en ny människa. Det får man bara acceptera, men det gäller att veta vad man vill o följa sitt hjärta. Nu vet jag inte ens vad mina tvivel handlar om när jag möter en ny människa, har det med AO att göra, har det med min rädsla att göra, eller är det helt enkelt inte rätt? Tuffa frågor, men har man kommit så långt att man kan härleda sitt tvivel så har man kommit långt.... 

Hej,

En sak har jag lärt mig idag....jag är inte klar med AO. har fortfarande starka känslor kvar som kommer upp till ytan och jag erkänner o bejakar de. Det gäller bara att låta känslorna värka ut o inte förneka de. Jag känner åtrå, galenskap, puls och smärta....Jag tänkte tidigare att jag skulle börja bekräfta o uppvakta henne igen, men det är nog lönlöst. Att strö pärlor för svin som man brukar säga. Idag var jag där o hjälpte henne med några hyllor o hon var ganska nere o då blir hon väldigt älskvärd. Jag kan inte säga Nej, när hon ber mig om en tjänst. Jag vill ju vara med henne på ett eller annat sätt. Jag vet inte vad som är rätt? Jag tror på Karma. What goes around comes around. Om jag är snäll o ställer upp, utan att bli utnyttjad o överkörd så borde det löna sig i längden, vår relation blir bättre o det gynnar såklart A.

Men det kändes bra o vara där o känna sig behövd. Tyvärr får jag ingen respons från hennes sida, förutom det vanliga: vad snäll du är som hjälper till...

Vi kanske kan bli bara vänner någon gång. Jag tror vi tycker om varandra som människor även om kärleken försvunnit. Kan vi behålla det kommer A. att  trivas o må bra. Men hur länge ska jag känna lust och kärlek till AO? Jag vet knappt om känslorna minskat. Jag tycker hon är så vacker, på så många olika sätt. Jag kunde inte se det tidigare. Jag var blind för världen och skönheten. Blind för livet. Jag vågade inte riktigt leva. Nu försöker jag iaf se världen o dess skönhet. Jag kände tidigare så mkt kärlek i världen, o så mkt kärlek till människor. De känslorna har blivit betydligt svalare, men det var härligt så länge det varade...

tack o hej...