Det finns fortfarande mkt känslor kvar... Jag trodde att det var lugnt nu, men icke. Det kan vara små detaljer som gör en ledsen o sentimental. Man förstår vad man hade när det är borta. Det är klassiskt. Men det är nog nödvändigt att förlora något stort för att man ska kunna uppskatta något verkligt sen. I framtiden.... 

Jag städade bilen idag o hittade nappbrickor. Då kom jag att tänka på våra bilsemestrar och hur mysigt det kunde vara, men jag förstod det inte då. Nu kan jag önska mig tillbaka....och tänka på vad jag skulle ha gjort istället för att vara frånvarande och kall. Hur jag skulle ha gett henne mig själv o den närhet och bekräftelse hon behövde. Det är möjligt att jag romantiserar vår relation o bara kommer ihåg de goda stunderna. Det är mest tragiskt är väl att tillvaron måste krascha för att man ska börja se....o förstå det viktigaste i livet, nämligen kärlek. Imorgon känns det förmodlingen mkt bättre o man tar nya tag. Det är bara att hoppas att jag kan behålla insikterna o leva därefter...det är svårt och det gör ont, men det är garanterat värt det..