För det första. Hur kan man gå  från att vara bra vänner till ingenting. Det är ofta det som händer när det tar slut. Även om kärleken är död så tyckte jag o AO om varandra för de vi var. Vi tyckte om varandras egenskaper o värderingar. Vi tyckte om människan bakom. Hur kan det ta slut? Att kärleken tar slut händer ofta, men det andra. Finns det kvar? Det känns inte så från hennes sida. Hon spenderar hellre tid med en bekant än med mig. Vi som var nära vänner...är inte detta konstigt? Men det är kanske så det måste vara när det tar slut. Är det någon som har varit med om något annat så säg!

För det andra. När man träffar någon o känner stark attraktion, man trivs med den människan o man blir glad när man träffar den människan...är det rätt att satsa då fast man inte är förälskad? Eller är det så att jag skulle kunna bli förälskad, men jag tillåter mig inte det? En riktigt svår fråga.....Jag tänkte jag skulle leva själv ett tag, stå på egna ben, känna mig singel, bli klar med AO innan jag träffade någon ny. Och det är kanske det jag ska göra....det känns bara lite tråkigt att inte flörta och vara småkär. Det kändes tidigare idag som att jag bestämt mig för att ta det lugnt med kärleken. Att lägga ner min flört (eller det är nog djupare än så), men det kanske jag gör för att jag är för feg o inte för att det inte är rätt. Hur ska man någonsin kunna veta? Man måste gå på magkänslan, det måste kännas rätt, men då måste man också tillåta sig att känna fullt ut. Köra järnet....

Hur gör man med kärleken....? Kanske det bara handlar om att slappna av o se tecknen så löser sig resten. Jag fortsätter min inre kamp utan att ge vika...puuhh..