En positiv sak med allt som hänt är att jag börjar förstå vad kärlek är. Jag var inte tidigare förmögen att älska på riktigt. Jag vågade inte helt enkelt, eller så var jag inte värd att älska. Jag har känt så otroligt mkt på senaste tiden, vilket gjort mig stark o sårbar. Men det är bara att fortsätta kämpa....Jag vill behålla denna känsla. Inte förlora. Hoppet om en romantisk värld består.. 

Hej,
Det är svårt att vara människa. Jag funderar mkt kring mansrollen o har insett att många män är väldigt rädda. Det är kamp, konkurrens, prestige. Om man kan lägga det där åt sidan händer fantastiska saker. Då kan man bara vara närvarande. Jag har planer på att starta en rörelse/forum för att diskutera dessa tankar. Det är tragiskt att man låter livet passera när försöker leva efter normer och värderingar. Våga vara! Bryt nu!

Att finna kärleken....är det bara det livet ska handla om? De hade ju en bra relation. Varför ska han då bryta upp? Har man inte ett större ansvar för barnen än så? Jag undrar vad som hänt om de inte träffats. Vi hade förmodligen gift oss, men aldrig blivit riktigt lyckliga, jag hade inte förstått vad livet verkligen handlar om. Jag hade fortsatt i uppkörda hjulspår o aldrig sett några tecken. Jag hade aldrig följt mitt hjärta, jag hade bara låtet intellektet styra, en tråkigt och tomt liv, förmodligen. Nu finns det iaf hopp om något mkt bättre. En bra start är att må dåligt....