Om man tycker om sig själv, skyddar man sig själv. Living on the edge måste således vara raka motsatsen. En bra självrespekt innebär att man är rädd om sig själv o sitt liv. Jag har inte varit det, jag har riskerat livet, jag har supit mig redlös, jag har knullat utan kådis med högriskkvinnor. En låg självrespekt leder till destruktivitet...Man är inte värd att älska och på så  sätt förstör man det som är bra. När något går bra, eller när livet leker föreställer man sig att allt kommer att tas ifrån en, allt kommer att försvinna för allting jämnar väl ut sig. Och istället för att bara vänta på domen kan man ta saken i egna händer och förstöra det som är fint. Det skapar någon form av kontroll. Den riktigt stora frågan är varför? Varför blev jagsåhär o vad ska jag göra åt det? Jag har kommit en bra bit på väg, men det är långt kvar. Jag kan fortfarande tänka på samma sätt, jag kan fortfarande riskera min hälsa, vilket tyder på en destruktiv läggning...

För bara en kort tid sedan kände jag så stark för världen, jag kände så mkt kärlek o värme, så mkt kärlek till människor. Jag ville nästan krama alla jag mötte. Den euforin har nästintill försvunnit. Det kanske inte går att leva så hela tiden, men rädslan som förlamat mig hade försvunnit. Jag vill uppleva det igen....Det var så starkt.

kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...