Hej,

En sak har jag lärt mig idag....jag är inte klar med AO. har fortfarande starka känslor kvar som kommer upp till ytan och jag erkänner o bejakar de. Det gäller bara att låta känslorna värka ut o inte förneka de. Jag känner åtrå, galenskap, puls och smärta....Jag tänkte tidigare att jag skulle börja bekräfta o uppvakta henne igen, men det är nog lönlöst. Att strö pärlor för svin som man brukar säga. Idag var jag där o hjälpte henne med några hyllor o hon var ganska nere o då blir hon väldigt älskvärd. Jag kan inte säga Nej, när hon ber mig om en tjänst. Jag vill ju vara med henne på ett eller annat sätt. Jag vet inte vad som är rätt? Jag tror på Karma. What goes around comes around. Om jag är snäll o ställer upp, utan att bli utnyttjad o överkörd så borde det löna sig i längden, vår relation blir bättre o det gynnar såklart A.

Men det kändes bra o vara där o känna sig behövd. Tyvärr får jag ingen respons från hennes sida, förutom det vanliga: vad snäll du är som hjälper till...

Vi kanske kan bli bara vänner någon gång. Jag tror vi tycker om varandra som människor även om kärleken försvunnit. Kan vi behålla det kommer A. att  trivas o må bra. Men hur länge ska jag känna lust och kärlek till AO? Jag vet knappt om känslorna minskat. Jag tycker hon är så vacker, på så många olika sätt. Jag kunde inte se det tidigare. Jag var blind för världen och skönheten. Blind för livet. Jag vågade inte riktigt leva. Nu försöker jag iaf se världen o dess skönhet. Jag kände tidigare så mkt kärlek i världen, o så mkt kärlek till människor. De känslorna har blivit betydligt svalare, men det var härligt så länge det varade...

tack o hej...  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...