Det finns fortfarande mkt känslor kvar... Jag trodde att det var lugnt nu, men icke. Det kan vara små detaljer som gör en ledsen o sentimental. Man förstår vad man hade när det är borta. Det är klassiskt. Men det är nog nödvändigt att förlora något stort för att man ska kunna uppskatta något verkligt sen. I framtiden.... 

Jag städade bilen idag o hittade nappbrickor. Då kom jag att tänka på våra bilsemestrar och hur mysigt det kunde vara, men jag förstod det inte då. Nu kan jag önska mig tillbaka....och tänka på vad jag skulle ha gjort istället för att vara frånvarande och kall. Hur jag skulle ha gett henne mig själv o den närhet och bekräftelse hon behövde. Det är möjligt att jag romantiserar vår relation o bara kommer ihåg de goda stunderna. Det är mest tragiskt är väl att tillvaron måste krascha för att man ska börja se....o förstå det viktigaste i livet, nämligen kärlek. Imorgon känns det förmodlingen mkt bättre o man tar nya tag. Det är bara att hoppas att jag kan behålla insikterna o leva därefter...det är svårt och det gör ont, men det är garanterat värt det..

 

BeaTris

21 augusti 2007 12:10

Det är väl bra att du kan minnas dom fina stunderna trots uppbrottet. En separation är inte lätt & den gör ont men jag är en sån som tror att man kan förändras. Den dagen du hittar kärleken igen så kommer du inte vilja gå igenom samma procedur en gång till, då kommer du vårda den på ett annat sätt...med dina nya insikter. Fortsätt tro på dig själv :)

//E

http://beatris.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...