Har fortfarande sorg i själen. Jag trodde jag var färdig, men så var icke fallet. Genom att möta nya tjejer har jág lyckats fly från mig själv. När jag nu är helt själv kommer mkt av känslorna tillbaka. Det är trist och jobbigt, men nödvändigt, tror jag. Jag känner inte alls samma tillförsikt inför framtiden som jag gjorde tidigare, däremot känner jag att större lugn nu. Jag kände starkt för att möta en ny människa och bygga upp något, men det var alldeles för tidigt. All den lusten har i stort sett försvunnit...jag orkar inte lära känna någon, bygga upp något, skapa en relation just nu.

AO är fortfarande väldigt närvarande känslomässigt. Även om det är mkt lättare nu kommer melankolin o nostalgin smygande....ibland vill jag att allt ska bli som förr. Men jag är övertygad om att jag nu kan bli riktigt lycklig. Det kommer att ta länge, men jag vet att det finns potential. AO kommer också att bli lyckligare, men ibland undrar jag om vi inte hade det ganska bra ändå. Hur höga krav ska man ställa på en relation? När jag pratar med vänner säger de ungefär samma sak....efter ett par år är det vardag o tristess. Ska man då gå vidare eller? Men det kanske finns riktigt  bra relationer, men en djup kärlek, där det är skönt att vara även efter en längre tid. AO beskriver sin relation till B. på ett sådant sätt. Att hon mår bra och att det känns som den stora kärleken....Är det så eller blir det samma sak därigen? Svåra frågor...inga svar....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...