Jag har länge upplevt att det som är fint o vackert snart kommer att tas ifrån mig o istället för att bara acceptera den livsfilosofin har jag i många fall föregripit mitt öde genom att leva självdestruktivt. Det har inneburit att jag förstört det vackra genom dåliga handlingar. Jag vet inte om min upplevelse av att det fina snart försvinner är verklig eller om det handlar om någon form av flykt. Det kanske är rädslan för att förlora det man tycker om som gör upplevelsen så stark. Att göra de närmaste illa, att förstöra det vackra har varit närvarande en lång tid. Jag trodde att jag lämnat detta bakom mig när jag fick barn, men tankarna finns fortfarande kvar. Och kanske beteendet också.....

Jag kan komma ihåg händelser...som jag inte är ett dugg stolt över. Men jag trodde att jag hade förändrats, att jag hade hittat hem, men det kanske bara berodde på att jag undvikit situationer där jag kunde hamnat snett. En händelse som jag mkt väl kommer ihåg var en sommar när jag tyckte att jag mådde bra. Livet lekte, jag hade flickvän, jag hade trygghet, men på fyllan gick det ändå snett. Jag hamnade i säng med en annan...Beteendet kanske finns kvar lika starkt nu som då, men jag har bara lyckats undvika att hamna i fel situationer. Jag hoppas innerligt att det som inträffat i mitt liv de senaste månaderna har förändrat mig på djupet...jag hoppas...  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...