En bra dag måste jag säga. Det började lite stressigt, och ökade. Men jag trivs ganska bra när det händer mkt. Då ska man dit på möte, sen är det fika med en polare, sen är det leka i parken med A. sen är det äta middag med H. och sen promenera med O. Kräftskiva med H2...jag skippade dock kräftskivan. Var ganska utmattad när jag kom hem vid sju.

Nu sover A o jag borde egentligen ringa en massa samtal, men jag ids fan inte. Det får bli imorgon o på sönd. Min närmaste plan är att gå till kojs o läsa en bra bok. Har således varit en intensiv dag, men harmonisk vete fan. Söker fortfarande efter det borttappade lugnet...var ska man leta. Kanske bara sluta o leta så kommer det automatiskt. Jag vill förändras nu...det går så långsamt att bryta mönster att våga leva på riktigt. Att känna o insupa stunden är svårt. Livet känns ok, men det gjorde det även innan krisen. Jag vill att livet ska vara fantastisk....! Höga krav, ett liv, en tid, carpe diem..

kram 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...