Att känna sig värdelös i hennes ögon är nog det värsta. Från att ha varit allting, hela hennes värld, till intet på bara några månader känns tungt. Att vara närmaste vänner o sedan plötsligt vara något helt annat är en bisarr händelseutveckling. Det kanske är väldigt logiskt, men det känns svårt. svårt att acceptera, svårt att hantera o svårt att förstå. För henne har det gått så fort. Eller kommer hennes kris senare? Jag vet hur det kan kännas när man vill ut. När man vill bli fri. När det då sker känns det som om hela världen lyfts från sina axlar. Hon kanske är i en sådan fas fortfarande....Men att hon går så långt att hon vill minimera våra möten. Och det är inte så att vi bråkar eller tjafsar, jag skulle tom med säga att vi har det ganska bra tillsammans emellanåt. Så varför är hon så avvisande?

Av någon outgrundlig anledning gick jag igenom gamla mail från 2003 igår. Några av de var väldigt ångestfyllda...jag har fått så vackra mail från henne under vår paus när hon o jag skulle försöka igen. Allt står där, svart på vitt. Allt som hon ville förmedla och allt som jag skulle se....jag läste mailen då, men förstod aldrig vad hon menade. På riktigt alltså...Nu gör jag det o då känns det bara som att man vill gråta. Att allt ska ta så lång tid.  

Allt som hänt de sista månaderna är nog väldigt för mitt uppblåsta ego o det kommer säkert att gynna mig själv och min motpart i framtida relationer, men det känns ändå konstigt. Från allt till intet!

Hon har allltid varit attraheradav mig, iaf rent fysiskt, men inte ens det finns kvar. Hur har det gått till? Det kanske också är naturligt, men det har gått så fort....kommer hon att se på oss annorlunda någon gång?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...