Ett uppblåst ego. Så kan man beskriva mitt förhållande till kvinnor. Jag vet att många tjejer faller för mitt utseende o charm. Det låter väldigt kaxigt, men så har det varit många gånger. Att erövra blev därför ett spel. Och ju mer jag spelade ju mer beroende blev jag. Med tiden utvecklades spelet och blev alltmer sofistikerat och medvetet. Man skulle kunna tro att eftersom jag hade ganska lätt att få damer så hade jag ett gott självförtroende. Och det kanske jag hade när det gällde raggning, men jag blev beroende av bekräftelse o det tyder på en brist eller otrygghet. Eller tänker jag fel? I botten finns nog ett dåligt självförtroende, eller en otrygg mansroll. Ju mer kvinnor som vill ha mig ju mer Man måste jag ju vara. Ju mer jag erövrade ju mer man blev jag. Jag har försökte bryta detta mönster o har kommit ganska långt, men fortfarande är jag väldigt osäker vad gäller seriösa o djupa relationer.

Tidigare var jag tvungen att ha ett litet övertag, hon var tvungen att älska mig mer än jag älskade henne. Om jag ville ha henne så skulle hon finnas där. Om jag hamnade i en sådan situation kände jag trygghet, men det innebar samtidigt att jag tog kvinnan ifråga för given. Jag vill inte fortsätta leva på ett sådant sätt, jag vill bryta med det gamla tradiga och tråkiga. Och då handlar det om att våga vara i underläge, våga vara beroende. Vid separationen hamnade jag i ett totalt underläge och det var inte så farligt. Me att göra det en gång till i nästa kärleksrelation är så jävla svårt eftersom jag vet knappt hur man gör. Jag är en oskuld på detta nya...men jag vill så gärna ge mig hän, bli upp över öronen förälskad och leva i nuet. Jag strävar dit...men det går bara sakta framåt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...