Hur mkt jag än åtrår AO och vill ha henne tillbaka så vet jag att hon aldrig kommer att besvara mina känslor, vilket gör det riskfritt att älska. Men det känns helt OK att upphöja henne och ge henne det jag aldrig gav henne förut. Hon mår förmodligen bättre av det och då gör jag och A. det med. På bröllopsnatten (alltså inte vår bröllopsnatt utan hennes kusins) låg jag o tittade på henne över en timme o bara njöt av stunden. Jag hoppades att det aldrig skulle bli dag igen....när hon väl steg upp o gick på toa hann jag börja sakn henne. Så har jag aldrig känt förut och det kändes faktiskt ganska fantastiskt.

Samtidigt som jag vet att det är riskfritt att ge henne hela världen nu. Samtidigt som jag vet att det inte kan bli VI, iaf inte på länge. Jag är livrädd om hon skulle besvara min kärlek att jag skulle bli den människa jag varit. En människa som jag inte varit stolt över. Jag känner mig stark, stolt och lycklig nu, iaf mestadels. Jag vill inte falla tillbaka till den jag var. Risken är uppenbar att det blir så med AO. Och det är kanske därför jag kan älska henne så mkt. Men jag tror hon blir glad över de saker jag säger till henne. Jag behöver ingen bekräftelse för jag tävlar inte. Så varför ska jag sluta? Jag är så tacksam för våra år ihop, även om de varit jävligt jobbiga så var de nödvändiga. All hennes Peter-energi är slut nu efter fem års kamp. Min energi bara växer o den kan jag gladeligen dela med mig av.....

Våga leva på riktigt, våga känna båda smärta o glädje, våga vara liten o svag det är en enorm styrka.....

Jag pratade med min syster idag.  Då menar jag PRATADE på riktigt. Det är nog första gången vi gjort det och det kändes riktigt bra. Det är så lätt att bara vara om man inte försöker vara någon annan hela tiden.    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...