Efter "överfallet" blev jag helt skakis. Hade jag den förmågan? Jag trodde jag kände mig själv. Att jag hade koll. Att med "våld" stjäla en kyss kanske låter ofarligt och hon tog det med ett leende, men för mig kändes det inte bra. Så kan man ju inte göra....Men det var något annat som tog överhanden. Jag bromsade mig själv efter fem sekunder o kopplade in hjärnan....Jag sa förlåt och hon tyckte det var OK.

Hur ska  man förklara något så någon  annan förstår. Det är svårt att beskriva känslor. Denna kris som jag är mitt uppe i har hittils gett mig så mkt. Nya insikter om livet. Det är saker man läst men aldrig förstått. Jag vill ha tillbaka henne samtidigt som jag vet att det inte går nu. Jag är stolt över den person jag är idag. Jag vill inte bli den jag var igår. Skulle vi försöka igen nu...skulle jag bli den jag inte vill vara. Men det är så svårt. Jag orkar inte vara rationell. Vill träffa henne hela tiden fast det gör ont. Det bästa vore att träffas  så lite som möjligt, men det går inte just nu. Jag som har varit så klok i 20 år kanske behöver vara lite irrationalitet. Även fast det gör ont. Jag kanske behöver dunka huvet blodigt i väggen flera gånger. Jag kan inte motstå henne, åtrår henne så jag går sönder. Igår tog jag några kyssar och skämdes ögona ur mig efteråt. Jag har aldrig agerat så emotionellt.

Det är svårt, men jävligt rätt. Livet handlar om upp och nergång inget jävla grådask..