hej,

jag känner mig lite låg idag. Har varit bortskämd med motsatsen nu några dagar. Livet har känts underbart och jag har bara varit. Nu håller det på att vända, men jag vet att det blir bra igen. Jag kan känna tillförsikt....inför framtiden. En framtid jag inte längre kontrollerar. Det som känns mest jobbigt idag är att A. aldrig kommer att få ett helsyskon. Någon hon kan bolla sina känslor om sina föräldrar med. Det blev så uppenbart när AO kom hem igår o berättade att hon pratat med sin bror om deras mamma. De har iaf en trygghet i varandra, med gemensamma referensramar. Det kommer aldrig A. att få. Hon kommer nog att få många halvsyskon/plastyskon, men det är väl ändå inte samma sak. Hon kanske tom kommer att hamna lite utanför. Vem vet? Jag vill ha fler barn. Jag är fullständigt redo, jag vill inte vänta. Det är så underbart med en graviditet och en födsel. Att få vara med på hela resan.

Första gången var man så osäker att man knappt kunde njuta av situationen. Till detta tillkom att jag var som jag var. Livet som projekt, barn som projekt, flickvän som projekt, allt som projekt. Då är det svårt att bli helt delaktig i en graviditet. Det är svårt att bli delaktig i livet helt enkelt. Med tanke på det som hänt mig de senaste veckorna och de erfarenheter i och med A. så tror jag att det kommer att blir helt annorlunda med ett andra  barn. Jag vill inte göra något annat än att "skaffa" barn. Skaffa låter fel, det låter banalt. Att få barn är en enorm gåva o det måste finnas bättre termer att använda. Jag ser så mkt kärlek i världen nu. I all misär finns det något riktigt gott.Jag kanske skulle bli barnmorska o få uppleva livet så påtagligt varje dag. Det måste vara ett fantastiskt jobb..