Hej,

Det finns ett lung i förtvivlan. Jag sover bättre, tänker mindre, men insikterna finns kvar. Jag känner en harmoni som jag inte känt förut. Relationen med AO är fortfarande problematisk o konstigt vore det väl annars. När vi  ses kan hon fortfarande ge positiva signaler. Och ibland så utnyttjar hon sin maktställning. För henne handlar det väl om trygghet. Att jag finns kvar oavsett vad som händer, men What goes around comes around. Jag har förhärligat AO o det kanske hon har förtjänat, men hon är inte så lätt att leva med. Det blir tydligare o tydligare....såhär i efterhand. Ingen gick in i denna kärleksrelation med hull o hår så det var bådas ansvar att det gick som det gick. Ingen har behandlat den andra väl, ingen har lagt mer några vapen, ingen har gett av sig själv. Vi har nog båda försökt, men det räckte aldrig. Vi har haft en intellektuellt utbyte, vi har haft passion, vi har haft attraktion, men har vi haft något mer? 

Jag gick tillbaka i tiden o läste mail o SMS. I de så kan man hitta mkt kärlek så ibland misströstar jag. Det kanske är enklare att gå vidare om man ser negativt på vår relation. Det positiva trycks ner...Det känns dock tragiskt inför framtiden när A. frågar om vår relation. Då bör vi veta var vi hade varandra...

Hej då