Jag trodde i min enfald att bara jag träffade rätt kvinna skulle jag bli hel igen. Jag trodde det skulle ske över en natt. Jag förstod inte att jag först måste genomgå den inre resan innan jag kunde älska på riktigt. På ett sätt hade jag dock rätt. När AO kom in i mitt liv så blev jag snabbt intresserad och attraherad. Jag kände en stark åtrå. Åtrån gällde dock hennes kropp och hennes sexuella varelse. Vi träffades ett par gånger o sedan var vi ett par. Jag kände dock aldrig en förälskelse. På det sätt som beskrivits i böcker. Jag kände en stark åtrå o blandade kanske samman det med kärlek.  Men förmodligen på ett undermedvetet plan kände jag hennes inre kraft. Den kraft som skulle göra mig hel. Som skulle göra mig till en verklig människa av kött o blod. Det kanske var den kraften som gjorde att jag inte kunde släppa henne. O tur var väl det. Det tog fem år att hitta mig själv, att hitta en inre trygghet, att känna ett inre lugn, att må bra.....Det var tack vare A. och AO. Det kommer jag alltid att vara tacksam för.

Just nu kan jag bara känna glädje att hon kom in i mitt liv o "ställde" till det. Även om det gick som det gick. Det har varit en ynnest att få spendera så mkt tid med denna fantastiska människa. Synd bara att jag inte kunde se det då, men i min föreställningsvärld var det omöjligt. Det var omöjligt att ge sig hän, det var omöjligt att ge, det var omöjligt att känna kärlek på riktigt, det var omöjligt att leva på riktigt. Nu känns det helt annorlunda. Jag ha vänt på alla begrepp och då händer det fantastiska saker.

Den åtrå jag känner för AO är nu helt annorlunda. Det är inte hennes kropp utan hennes själ som attraherar mig. Det innebär att jag alltid kommer att åtrå denna människa även när kroppen förtvinar. Det är klart jag måste släppa henne snart, men just nu känns det så skönt att vara maktlös. För en gång skull. Jag vill dela mitt liv med denna människa, inte med det som jag förut trodde var kärlek...  

Det är så jobbigt att inte kunna sova. Precis när jag skulle slumra in vid 23-tiden så vaknade A. Jag försökte söva om henne utan att lyckas så jag tog henne till min säng o där somnade hon till slut. Men hon har vaknat mest hela natten o jag har inte kunnat sova. Beroende på dels A., men också mina tankar kring AO. Det är svårt att acceptera dessa svängningar. Det har känts så bra i tre dagar o så plötsligt vänder det. Men det är väl det som är livet. Jag är så glad att detta hänt mig. Det var tvunget att ske förr eller senare. The sooner the better...

Jag har mått så bra i några dagar o börjar undra om livet faktiskt kan vara såhär bra, men sen vänder det igen. Man får ont i magen och livet känns glädjelöst. Det är så svårt att vara bra för A. när det känns så. Har bara sovit 2 timmar inatt, men man måste bita ihop o underhålla A. Hitta på något så att hon får utlopp för sin energi.

Jag saknar AO så mkt. Satt och läste vår mailkorrespondans från 2004. Det kändes så bra när jag läste hennes mail och att jag faktiskt hade börjat förstått något om livet, men det föll i glömska när vi väl blev ett par i Sverige. Åhh vad jag älskar människan AO, för den hon är....Hur ska jag klara detta?