forts.Hej,Jag känner att jag måste förmedla mina tankar rörande bröllop.1) För mig är det främmande att välja ut vissa bröder vid ett bröllop. Det ger en tydlig signal att man inte högprioriterar Gildas och begrepp som lojalitet och solidaritet blir innehållslösa. Om bröllopet står och faller med några tusenlappar så går det att ordna på något sätt. Antingen bjuder man alla eller ingen. Det är min bestämda åsikt. Ska man välja ut några ska man vara väldigt noggrann med att berätta detta innan!2) Att välja ut vissa bröder riskerar att leda till någon form av lojalitetskonflikt. Varför ska jag prioritera en broders bröllop om inte han prioriterar Gildas? Det leder absolut inte till förbrödning, snarare splittring, vilket är synd.3) Jonken och jag kommer att gifta oss i sommar som annonserats. För oss var det självklart att bjuda alla medlemmar just för att visa att Gildas är något mer än en festklubb. Nu har vi dock hamnat i en prekär situation. Ska vi bjuda alla utom dig, vilket inte känns bra? Eller ska vi som tänkt bjuda alla? HUR VI ÄN GÖR KOMMER vårens herrmiddag och kanske kommande hermiddagar att solkas av detta.4) Rent personligt så är jag också lite besviken, men detta rör såklart inte Gildas. Vi har känt varandra i 12 år och umgicks en del under mitten på 90-talet innan du blev medlem. Sen har vi, enligt mig, alltid haft en lite speciell relation. Snackat mkt, småbråkat etc på Gildasträffar och dylikt. Jag bodde hos dig för ett par år sedan i Nyköping och vi bada, festa och shoppa tillsammans. Kort sagt en vänskapsrelation. Kanske inte nära vänner, men ändå. Du har uppenbarligen inte sett saken på samma sätt, vilket gör att min respekt och mitt förtroende för dig såklart sjunker och du blir någon form av lös bekantskap som man inte längre behöver respektera...

Bröllop är känsliga grejer. Var ska man dra gränsen? Vilka ska man egentligen bjuda? Alltid kommer någon att bli besviken....En kompis ska gifta sig i sommar och vi tillhör samma förening/klubb. Vi har känt varann i 12 år, men umgicks framför allt under slutet på 90-talet. Efter detta har vi i föreningen träffats två ggr/år. Jag var oxå där för ett par år sedan och hälsade på honom över en helg. Vi dessa återkommande träffar två ggr/år har vi alltid snackat mkt och "analyserat världsläget". Jag tycker vi haft en ganska bra relation. Men när jag träffade honom sist på ett av dessa terminmöten så var det lite annorlunda. Personen ifråga bor 40 mil härifrån så jag skulle åka tåg ganska sent på sönd efter mötet på lördagen (eller han hade tydligen flyttat norrut så nu bodde han 50 mil från mig, men det hade jag missat). Han berättade på "mötet" att han skulle gifta sig till sommaren och det skålade vi på, såklart på lörd!Det var i alla fall bara han och jag kvar i Nyköping och jag hade berättat för honom på lörd att mitt tåg inte gick förrän nio på söndagskvällen. Det var inga problem tyckte han, vi löser det. Det slutar med att han lämpar mig i Nyköping kl. 16 för att han skulle åka norrut till sin nya hemstad. Jag tyckte i och för sig att han kunde stannat kvar ett tag till så att man inte var helt ensam i en stad där man inte kände en käft. Att lösa problemet för mig vore att hänga kvar åtminstone till 18-19-tiden (fika, spela spel, se på TV, etc). Detta gjorde mig lite besviken.För bara ett par dagar sedan får jag sedan reda på att han skickat inbjudningskort till bröllopet, men jag har inte fått något. Har han tydligen valt ut vissa medlemmar från dessa "terminsmöten" och jag var inte en av dem. Ja det är väl sånt man får ta, men min respekt för personen ifråga har sjunkit till noll. Vi ska gifta oss i sommar och kommer att bjuda in alla medlemmar i vår förening eftersom föreningen betyder något för mig. Det är inte bara en festklubb, det går mkt djupare än så. För mig handlar det om lojalitet och solidaritet och träffarna hädanefter kommer nog att kännas annorlunda...eftersom alla inte delar den uppfattningen./Respekt

Vi har alla en självbild. Den vara negativ eller positiv, men den finns där oavsett. Denna självbild skiljer sig ofta från vår omgivnings uppfattning om oss själva. Till detta kommer en förväntad eller utopisk självbild d v s hur vi verkligen vill uppfattas och hur vi verkligen vill vara. Det är dit vi strävar. Vi vill kanske vara lite coolare i en social sitation, vi vill kanske bli modigare och ta steget, eller att vi jämför oss med andra och önskar att vi hade mer av sådana egenskaper, etc. Alla dessa självbilder och uppfattningar krockar ibland, men vilken är den riktiga bilden??

Efter två "vilo"dagar i England är jag tröttare än någonsin. Min plan var att jag skulle försöka sova ut två nätter i rad, men på tisd. kom vi fram så sent och vi skulle upp så tidigt att inte blev många timmars sömn. Då tänkte jag att bara jag får sova nästa natt så är det helt ok. Kvällen blev dock blötare än beräknat. Våra brittiska kollegor tyckte mkt om öl och whiskey. Jag kom i säng vid 2-tiden och vaknade av en dunkande huvudvärk kl. 05.30 Det var den natten det....Sen var det konferens hela dagen som avslutades med en bilresa på två timmar. Vi landade på sturup kl. 22.30 och sedan skull vi till malmö så det blev ganska sent denna dag oxå. 24 timmar: Om du hade ett dygn kvar att leva. Vad skulle du då göra? Jag satt i ett sällskap när denna fråga ställdes. De flesta började med att jag skulle supa, knulla, resa, träffa sin familj, etc. Slutligen var det en kvinna kvar som sade: Jag skulle göra precis som jag planerat. Det beror på att jag är nöjd med min tillvaro och mitt liv och vill inte förändra något. Om jag inte var nöjd skulle jag förändra mitt liv så att jag kände mig andligt hel. Så ni tidigare talare är således inte nöjd mer er tillvaro eftersom ni skulle leva på ett helt annat sätt om ni skulle dö imorgon. TÄNKVÄRT!!! //ha en bra dag