Äntligen har det hänt. Efter 4 månaders pappaledighet har jag fångar nuet. Det var inte lätt...hela tiden har man sett framåt och tänkt att bara det är avklarat så är det A. och jag. Den tiden kom, men det dök alltid upp något annat. Bara nästa hinder är avklarat sä är det VI. Återigen samma visa, men nu har det skett. Idag var det fint (vår)väder, A. frisk, Jag frisk och dagens avhandlades på ett spontant sätt. Efter den öppna förskolan gick jag en lång promenad men en pappa som jag precis träffat. Vi hamnade sent omsider på stadsbibblan och efter detta bestämde vi att vi skulle söka upp en lekpark med gungor. Där gungade vi och hade riktigt roligt och det kändes som om det inte fanns varken dåtid eller framtid bara nutid. En underbar känsla...A. skrek av glädje, pappa tjöt av glädje och lekstunden avslutades med en kopp kaffe på konsthallen. En riktigt bra dag...har börjat ta slut. Det är faktiskt underbart allt leva ibland. Dagen hade dock inte börjat speciellt bra. Jag kände mig hängig när jag klev in på Konsum för att köpa barnmat till A. Hade nästan yrsel och tänkte, vilken dag detta kommer att bli. Jag tänkte även att mötet med en massa pappor när man känner såhär skulle bli riktigt segt. Men jag piggnade till och se hur dagen blev. Det kanske är bra att dagen börjar dåligt för då har man inga förväntningar på dagen och kan ta den som den kommer. "Carpe Diem" light...