Bröllop är känsliga grejer. Var ska man dra gränsen? Vilka ska man egentligen bjuda? Alltid kommer någon att bli besviken....En kompis ska gifta sig i sommar och vi tillhör samma förening/klubb. Vi har känt varann i 12 år, men umgicks framför allt under slutet på 90-talet. Efter detta har vi i föreningen träffats två ggr/år. Jag var oxå där för ett par år sedan och hälsade på honom över en helg. Vi dessa återkommande träffar två ggr/år har vi alltid snackat mkt och "analyserat världsläget". Jag tycker vi haft en ganska bra relation. Men när jag träffade honom sist på ett av dessa terminmöten så var det lite annorlunda. Personen ifråga bor 40 mil härifrån så jag skulle åka tåg ganska sent på sönd efter mötet på lördagen (eller han hade tydligen flyttat norrut så nu bodde han 50 mil från mig, men det hade jag missat). Han berättade på "mötet" att han skulle gifta sig till sommaren och det skålade vi på, såklart på lörd!Det var i alla fall bara han och jag kvar i Nyköping och jag hade berättat för honom på lörd att mitt tåg inte gick förrän nio på söndagskvällen. Det var inga problem tyckte han, vi löser det. Det slutar med att han lämpar mig i Nyköping kl. 16 för att han skulle åka norrut till sin nya hemstad. Jag tyckte i och för sig att han kunde stannat kvar ett tag till så att man inte var helt ensam i en stad där man inte kände en käft. Att lösa problemet för mig vore att hänga kvar åtminstone till 18-19-tiden (fika, spela spel, se på TV, etc). Detta gjorde mig lite besviken.För bara ett par dagar sedan får jag sedan reda på att han skickat inbjudningskort till bröllopet, men jag har inte fått något. Har han tydligen valt ut vissa medlemmar från dessa "terminsmöten" och jag var inte en av dem. Ja det är väl sånt man får ta, men min respekt för personen ifråga har sjunkit till noll. Vi ska gifta oss i sommar och kommer att bjuda in alla medlemmar i vår förening eftersom föreningen betyder något för mig. Det är inte bara en festklubb, det går mkt djupare än så. För mig handlar det om lojalitet och solidaritet och träffarna hädanefter kommer nog att kännas annorlunda...eftersom alla inte delar den uppfattningen./Respekt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...