Hej,

Det finns ett lung i förtvivlan. Jag sover bättre, tänker mindre, men insikterna finns kvar. Jag känner en harmoni som jag inte känt förut. Relationen med AO är fortfarande problematisk o konstigt vore det väl annars. När vi  ses kan hon fortfarande ge positiva signaler. Och ibland så utnyttjar hon sin maktställning. För henne handlar det väl om trygghet. Att jag finns kvar oavsett vad som händer, men What goes around comes around. Jag har förhärligat AO o det kanske hon har förtjänat, men hon är inte så lätt att leva med. Det blir tydligare o tydligare....såhär i efterhand. Ingen gick in i denna kärleksrelation med hull o hår så det var bådas ansvar att det gick som det gick. Ingen har behandlat den andra väl, ingen har lagt mer några vapen, ingen har gett av sig själv. Vi har nog båda försökt, men det räckte aldrig. Vi har haft en intellektuellt utbyte, vi har haft passion, vi har haft attraktion, men har vi haft något mer? 

Jag gick tillbaka i tiden o läste mail o SMS. I de så kan man hitta mkt kärlek så ibland misströstar jag. Det kanske är enklare att gå vidare om man ser negativt på vår relation. Det positiva trycks ner...Det känns dock tragiskt inför framtiden när A. frågar om vår relation. Då bör vi veta var vi hade varandra...

Hej då 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...