Hej,

Imorgon kommer de hem. Nu har A. varit borta över en vecka från mig. Jag undrar hur hon kommer att reagera när hon ser mig. Jag är lite orolig. Kommer hon att vara förbannad eller glad? Jag har vissa stunder saknat henne så mkt. Det har känts väldigt tomt utan henne.... o nu ska jag snart flytta. Det kommer nog att kännas konstigt att träffa AO också. Hon har varit både kärleksfull o iskall under denna period. Men jag tror inte på oss längre. Även om jag håller på att förändras o bli den människa hon hela tiden velat ha så tror jag inte att hon är  kär i mig längre. Hon kanske aldrig var kär i mig...Hon blev blixtförälskad och sedan besatt. Kärlek är något djupare som båda måste känna. AO fick aldrig blomma ut med mig. Jag kvävde henne till viss del. Hon blev aldrig den hon kunde vara, hon fick inte bli den människa som lyste starkare än alla andra. För jag såg inte henne. Vi kvävde varandra eftersom vi inte kunde eller vågade älska...

Det är tragiskt, men samtidigt glasklart. Jag tror att man i en relation ska växa ihop, men också växa upp, o bli den man kan vara, att bli vacker o stark. Vi kränkte o förminskade varandra. Därför är det väldigt svårt att se oss tillsammans i en framtid. Jag tror i o för sig att vår relation aldrig skulle bli sig lik eftersom det skulle vara två "nya" människor som försökte igen, men det är kanske bättre att släppa o gå vidare. Det låter sunt, men när vi ses så kommer lusten tillbaka o den är starkare än någonsin. Det är bara att hoppas att det går över med tiden....Jag kan känna lust till andra kvinnor nu o det kan till o med kännas spännande att lära känna någon på riktigt så en bit på vägen är jag iaf. Hur ska det gå imorgon??

Hej då 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...