Hej,

Kom hem alldeles för sent....Bakfylleångest blandat med längtan till A. o AO. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Så känns det idag. Även om vi hade stora problem kanske de går att lösa. Jag håller på att förändras, men det kommer att ta tid. Igår kändes det nästan som att jag föll tillbaka flera steg. Fylla o raggning, precis som jag levt mitt liv tidigare. Jag trodde i min enfald att jag lämnat detta bakom mig. Denna extrema strävan efter bekräftelse och närhet. Lugnet som jag känt tidigare finns fortfarande kvar. Jag är inte någon annan, jag är jag. Det finns ingen annan. Inga roller, inga spel, bara jag. Det finns kvar....

Jag undrar om vi någonsin kommer att få varandra AO o jag. Jag måste igenom denna kris o sedan vet man aldrig vad som händer. Hon har sagt att hon inte orkar, att hon inte vill, iaf idag. Hon vet inte om hon ska hålla någon dörr öppen? Jag kan inte bara ge upp. Jag hoppas fortfarande fast jag vet att det kanske är dumt. Om jag blir den jag egentligen alltid varit, men inte vågat visa då kanske vi kan bli ett lyckligt par. Jag vet inte? Hur ska man kunna veta. Även om jag hittar mig själv o kommer ut hel på andra sidan så kanske det ändå är försent. Eller att hon inte vill helt enkelt. Det har gått ganska kort tid, det är bara att ligga lågt o vänta ut stormen. Just nu vill jag inget hellre än att träffa henne o A. Jag saknar mitt barn så mkt. Vi har varit med varandra nästan varje dag sedan november. AO är bortest med A. o kommer hem nästa vecka. Hur ska det gå? Jag vill ha tillbaka min familj....

---------

Vi har inte ens försökt kämpa känns det som. jag undrar om vi båda inte kommer att ångra oss om vi inte iaf gör ett försök. För min skull, för AO skull o för A. skull?