Tidigare så trodde jag att jag hade kontroll på livet. Jag levde i den villfarelsen o det kändes tryggt. När jag väl insåg att jag inte kan kontrollera livet så blir det lättare att leva eftersom man inte behöver spela spel. Även ett lugn infinner sig eftersom man kan acceptera livet istället för att försöka styra det. Detta är en av mina insikter det sista månaderna, men samtidigt är det ganska jobbigt. Just nu känns det mesta jobbigt, men det vänder nog snart..

Hej,

Drog en visdomstand i  månd o den ställer fortfarande till med stora problem. Ska till tandläkaren imorgon o hoppas på att det kan åtgärdas. Känner mig matt o sänkt, både av tanden och situationen. Är less på jobbet, men vet inte riktigt vad jag vill rent yrkesmässigt. Privat kommer jag att satsa på kärlek i alla dess former. Vänner, flickvänner, min dotter, men just nu vill jag bara att värken ska gå över, att jag ska få några rutiner, att lägenheten ska bli klar, att livet ska fungera.

Det kanske låter tråkigt, men jag söker stabilitet. Sen tycker jag att känslan av lugn är  mkt svagare nu o det är väldigt tragiskt. Man kanske måste byta ut vissa känslor mot andra. Jag känner dock inte längre någon prestige, att jag måste vara någon annan, att jag måste spela spel, men total öppenhet har sina brister. Det är svårt att hantera för vissa människor o relationen kan påverkas negativt av detta. Ytliga vänner eller bekanta kanske man ska spela spel med, men det känns förljuget att inte berätta vad som pågår när någon frågar hur det är hemma?

Känner mig ganska asocial, tråkig o lyckorusen har helt försvunnit. Det kanske är dags att landa nu och se saker o ting i ett nytt perspektiv. Jag är mig själv iaf o det är väl huvudsaken...ibland tråkig, ibland rolig, ibland duktig, ibland snygg, etc